torsdag 24 december 2015

Ett jämställt samhälle utan våld

Nu när familjer samlas till glädje och fest går mina tankar till de kvinnor och barn som har det svårt under denna tid. De som lever med en man som utövar våld mot dem,fysiskt, psykiskt, sexuell eller annat.

Mina tankar går också till alla kvinnor och barn som har lyckats lämna ett destruktivt förhållande och hittat en fristad i ett skyddat boende där de får hjälp med att komma vidare i sina liv. Min förhoppning är att de skall klara av att gå vidare till ett liv i frihet från våldet.

Mina tankar går också till alla fantastiska volontärer som ger av sin tid och kraft för att år efter år stödja kvinnor och barn i deras svåra situation.

God Jul till er alla med en förhoppning om ett nytt år där männens våld mot kvinnor minskar och vi tar ytterligare steg mot ett  jämställt samhälle utan våld!

Anna
Kvinnojouren Huddinge

lördag 31 oktober 2015

Varför gick du inte? Varför gick du tillbaka?




Det är inte så lätt att lämna en man som gradvis har förminskat dig, en man som kontrollerar dig på olika sätt. En man som säger att han älskar dig. 

När man går tillbaka då vet man var han är och vad som väntar. Man behöver inte stadigt se sig om.

Att lämna är inte enkelt och när man är som mest sårbar blir kvinnan fortsatt förminskad genom att andra inte vill tro på vad som hänt.

Det behövs så mycket bevis för att en anmälan om mannens våld skall gå vidare till en rättsprocess och ännu svårare att få mannen fälld för brottet.

Att hjälpa kvinnorna till ett nytt liv är inte enkelt det är en svår process men fantastiskt när man ser förändringen i henne, när hon tar tillbaka sitt liv och lämnar våldet bakom sig.

Anna
Kvinnojouren Huddinge 


söndag 18 oktober 2015

Någon måste ta ett helhetsansvar





Mäns våld mot kvinnorna är ett stort samhällsproblem. Bakom rubriken ”Familjetragedi” döljs kvinnorna som dödats av en man de älskat och litat på med ett övervåld som är ofattbart. Många gånger kände myndigheterna till att kvinnan levt i en potentiellt livshotande situation. Ca hälften av männen som mördat sin kvinna var på något sätt känd av socialtjänsten, kriminalvården, polisen eller vården. Om någon tagit ett helhetsansvar – hade kanske en del av dessa kvinnor levt idag.

Många av dessa kvinnor efterlämnar barn. Barnen har många gånger sett pappan eller styvpappan mörda deras mamma och en del har även försökt stoppa det. Idag lever 206 minderåriga barn i Sverige vars mamma mördats av deras pappa eller styvpappa.  Fyra av 10 barn har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare.

Dessa barn har ofta nekats psykhjälp, tvingats umgås med pappan, flyttats mellan familjehem och syskonskaror har splittrats! Hur är detta möjligt?

Anna
Kvinnojouren Huddinge

måndag 6 juli 2015

Rätt att träffa pappa




Vilka starka kvinnor, vilka underbara barn hur kunde de råka så illa ut.

Hur ser huvudet ut hos förövaren egentligen. Hur kunde han göra sina nära så illa.

Hur lång tid kommer det inte att ta för dem att lägga det hemska  bakom sig. Kommer de någonsin att kunna göra det. Kontakt med förövaren måste de ju ha.

Barnet har ju rätt att träffa sin pappa!

Anna
Kvinnojouren Huddinge

onsdag 17 juni 2015

Våldet tar aldrig semester




Många kvinnor och barn har en svår tid under sommaren/semestern.

Inget blir bättre trots mannens löften om förändring, våldet ökar. De har semester, hon får ingen ro har ingenstans att ta vägen, försöker skydda sina barn.

På kvinnojouren har vi öppet som vanligt under sommaren.
Behöver du råd och stöd, kontakta oss!

Anna
Kvinnojouren Huddinge

tisdag 9 juni 2015

Projektmedel




Vi  är glada över de projektmedel som vår Tjejjour fått för att ta fram en metod för att nå ut med information om tjejers utsatthet och tjejjourens verksamhet.

Syftet är att förebygga våld, hot, övergrepp och trakasserier mot unga tjejer/kvinnor samt att stödja unga tjejer/kvinnor som utsatts eller blir utsatta. 

Vi hoppas att redan under hösten kunna testa metoden i skolor och på fritidsgårdar. 

Anna
Kvinnojouren Huddinge

söndag 7 juni 2015

Lyckan blandas med oro




Det är en lycklig dag när en kvinna får besked om att hon fått en bostad.

Hon äger ingenting men med hjälp från frivilliga som skramlar ihop möbler och husgeråd kommer bostaden så småningom att bli ett bra hem att flytta till.

Men lyckan blandas med oro, nu skall hon klara sig själv och hon har aldrig tidigare levt ensam, hur skall det gå. Hon känner också en viss oro för mannen, tänk om han listar ut var hon bor.