Regeringen
utlovar mer stöd till de ideella kvinno- och tjejjourerna i sin vårbudget. Vi
som jobbar i verksamheten välkomnar detta samtidigt som vi vill veta vad det
betyder rent konkret. Kommer vi att få pengarna utbetalda direkt till oss eller
blir det i form av projektpengar?
Verksamheten på Kvinno- och Tjejjouren Huddinge är till stor del beroende
av ideella insatser. För att ge de stödsökande kvinnorna den praktiska hjälp
och stöd de behöver för att kunna bearbeta det de varit utsatta för och för att
stödja dem i deras arbete till ett nytt liv behöver vi ytterligare resurser. Vi
behöver anställa fler och vi vill att kommunerna prioriterar bostäder till
dessa kvinnor.
Förutom det fysiska och psykiska våldet har det ekonomiska våldet ökat.
Kvinnorna har många gånger skulder som förorsakats av mannen, då han lurat
henne att skriva på dokument, m.m. Sociala medier gör också att hoten ökar. Tyvärr
ser vi inte att trenden minskar, utan tvärtom att den ökar.
Antalet kvinnor som vi avvisar från vårt skyddade boende ökar för varje år.
Platsbristen har lett till att vi nu avvisar dubbelt så många hjälpsökande
kvinnor mot för fyra år sedan. 2010 avvisades 37 kvinnor, 2014 var siffran uppe
i 63 kvinnor. Och detta trots
att vi sedan september 2010 har ökat antalet boendeplatser.
Bostadsbristen i kommunen är en av orsakerna till att det är svårt för kvinnorna
att komma vidare till eget boende, vilket i sin tur gör att vistelsen i det
skyddade boendet ofta blir betydligt längre än de tre månader som vi anser är
önskvärt. I vissa fall har vi haft kvinnor hos oss längre än ett år och i en
del fall kan det till och med bli så att kvinnan går tillbaka till förövaren.
Vi önskar att
särskilda resurser satsas på att kvinnor som utsatts för våld ska få en bostad.
Barnen behöver tryggheten i ett eget hem utan våld, barnen behöver plats på
förskola eller skola. Mammorna behöver få jobba eller studera. Familjen behöver
skapa sig ett eget lugn och ro.
Till vår kvinnojour behöver vi anställa fler personer som säkrar
kontinuiteten och kvalitén i arbetet, vi behöver utveckla och stärka formerna
för samarbetet mellan anställda och volontärer. Vi behöver upprusta vårt
skyddade boende, vi behöver satsa på aktiviteter till våra stödsökande och inte
minst deras barn, vi behöver ständigt utbilda och utveckla våra anställda och
volontärer och vi behöver kontinuerlig handledning för dessa.
Listan på
åtgärder är lång och drömmen vore att vi fick pengar direkt eller via vår paraplyorganisation,
inte i form av projektmedel. Det krävs resurser, resurser som vi behöver satsa
på kvinnorna och inte på att formulera projektansökningar. Det vore bra om man
kunde hitta ett sätt att fördela pengarna till jourerna, som skulle kännas
rättvist, exempelvis utifrån antalet boendeplatser.
Hur det kommer att se ut i praktiken återstår att se.
Just nu i huvudet på en jourkvinna
