När en ny kvinna

När en ny kvinna kommer till oss.

Är ögonen fulla av sorg.
Är hon uppriven, trött och ledsen.
Hon sover mycket.

Hon har inte fått med sig alla sina kläder, dokument, fotografier.
I bästa fall har hon med sig en väska eller påse med lite kläder.
Plånbok, om hon var betrodd med sådan.
I värsta fall ingenting.

Han har sakta brutit ner henne. Isolerat henne från vänner och familj.
Kontrollerat varenda steg, andetag. Varje samtal, blick och sms.

Han har fått henne att sluta arbeta.
Det ska bara vara de två.
Det är så mycket mysigare om det bara är de två.

Sen övergår mysigheten till att han berättar för henne vilken oduglig skit hon är.
Skriker att hon inte klarar någonting, att hon är en värdelös fitta som förtjänar att dö.

Tiden går, lämnar spår.

Han slår henne. Våldtar.
Lånar i hennes namn, köper dyra prylar och skuldsätter henne.

Inte konstigt att hon känner sig orkeslös när hon kommer till oss.

Hos oss får hon möjlighet till en stunds ro.
Hon får en möjlighet att återerövra sin identitet, sin själ, sina egna tankar.
Hon kan bygga upp sig själv igen. Hon kan få samtalsstöd.

I bästa fall. Reser hon sig.
Känner hopp inför framtiden.
Börjar le med ögonen. Rentav skratta.

I värsta fall. Går hon tillbaka.