Hur många 8 mars behöver världen?

Idag är det den internationella kvinnodagen. Igen.

Världen över uppmärksammas kvinnor på olika sätt.
I en del länder hyllas modern och barn gör fina teckningar till sina mammor.
På andra ställen listas de tjugo mäktigaste kvinnorna inom politik, medier, high tech, mode.

På andra håll händer ingenting. Kvinnor fortsätter att vara handelsvaror och slavar. Blir könsstympade, våldtagna, bortgifta mot sin vilja, gravida mot sin vilja.

Det finns länder där man på fullt allvar påstår att kvinnor riskerar att inte kunna bli gravida om de kör bil.
Det finns länder som inte tillåter abort, inte ens i de fall där små flickor som har blivit våldtagna riskerar att dö.

I Sverige har vi försiktigt börjat prata om hedersproblematik trots att vi har haft minst tjugo år på oss.
I Sverige vid våldtäktsrättegångar ifrågasätts fortfarande kvinnans klädsel och berusningsgrad.

När kvinnor försöker prata om mäns våld mot kvinnor så finns det så många i övrigt kloka män som genast blir förfördelade och skriker ut sin ångest över att de blir ihopklumpade med våldsamma män.

Men hur ska vi göra? Hur ska vi mötas? Hur ska vi få till en verklig förändring?
Vi människor.

Vi skriver år 2016 och det är fortfarande egentligen ingen skillnad.
Just idag "firar" vi och "uppmärksammar" kvinnor världen över.

Imorgon business as usual.
Imorgon delas kvinnor upp i madonnor och horor.

En luttrad och något missmodig vanlig kvinnojourskvinna