torsdag 23 juni 2016
Dan före midsommar
Varje sommar vid den här tiden tänker jag lite oroligt på alla de kvinnor och barn som kommer att vara i vägen för en våldsam make och pappa.
En pappa som kommer att dricka i flera dagar och komma på många anledningar till att brusa upp och bli på dåligt humör.
En make och pappa som i självömkan och vredesmod kommer att slå sin fru och sina barn.
Frun kommer att försöka följa hans humörväxlingar och foga sig. Hon kommer att försöka att i förväg utläsa hans sinnesstämning så att den inte drabbar barnen.
Ju längre kvällen lider kommer han att dricka mer och mer. Till slut kommer det att smälla. Och egentligen vet frun att ingenting hjälper.
Hon kommer att göra ett misstag. Ibland gör hon det medvetet vid "rätt" tillfälle, för att skydda sina barn.
Det behövs inte mycket för att maken ska slå.
Det kan räcka med att frun skrattar åt något som sägs på teven. Eller så skrattar hon inte. Eller så har hon lagt besticken fel, eller kokar hon potatisarna för länge.
Eller är hon, som vanligt, bara fet och ful.
Oavsett, så kommer han att hitta en anledning. Och hon kommer att göra allt som står i hennes makt att skydda barnen.
S
fredag 17 juni 2016
Hej du sköna kvinnovärld
Rea på kvinnor i världen. Försumbara och utbytbara. |
Istället för att leka kurragömma och lära sig matematik och fysik får hon hålla tillgodo med att att bli bortgift. Har hon tur slipper hon dö när hennes barnkropp föder fram ett nytt barn.
Oavsett har hon i alla fall större tur än hennes medsyster som vid sex års ålder blir fasthållen och oförmögen att undkomma rakbladet.
Och hon har också mycket större tur än hennes olyckssyster som säljs till en sexhandlare vid tre års ålder.
Hon kan ha riktig otur att bli slängd i skogen som nyfödd för att dö.
Kanske kommer hon någon gång att bli våldtagen när hon går ut för att uträtta sina behov eftersom "toaletten" är en gräsplätt en bit ifrån rucklet där hon bor.
Kanske blir hon gravid men får inte göra abort för att det är förbjudet, ja hon får inte göra abort ens om hon har blivit våldtagen eller riskerar att dö om hon föder fram barnet.
Hon får inte använda preventivmedel utan måste föda barn tills kroppen inte orkar längre och hon dör alldeles för tidigt.
Skulle hon få för sig att gå på bio en kväll riskerar hon att bli gruppvåldtagen om hon väljer fel buss. Men har hon tur slipper hon få vassa spetsiga saker uppkörda i underlivet.
Hon kan också få för sig att roa sig på en färja och bli så kraftigt berusad att hon helt plötsligt befinner sig instängd i en hytt med åtta män. När de börjar våldföra sig på henne vågar hon inte göra motstånd och senare i en rättegång kommer samtliga män att frias för ord står mot ord. Och visst känns det naturligt att en kvinna vill ha sex med åtta män.
Hon får bara gå ut i sällskap av sin förmyndare. Förmyndaren kan till exempel vara hennes son, han räknas som vuxen vid tolv års ålder. Hon måste klä sig på ett visst sätt annars kommer klädpolisen och tar henne. Hon är inte betrodd att köra bil, det kan göra att hon inte blir med barn påstås det.
Hon får inte ärva lika mycket som en man. Hon har inte rätt till sina barn om hon vill skilja sig.
Har hon riktig otur kanske hon någon gång under sin livstid råkar ut för en syraattack, att bli levande bränd eller stenad.
Om det råkar bli krig i hennes land riskerar hon att bli våldtagen av soldater. Om hon kommer undan dem kanske hon istället bli våldtagen i lägret hon har flytt till. Om hon inte har något att äta eller att ge till sina barn kan hon tvingas byta sex mot mat.
Hon ska sänka blicken, inte skratta högt och rått i det offentliga.
Hon får räkna med oskuldskontroller.
Hon straffas om det finns en misstanke att hon inte är oskuld.
Hon får inte vistas bland andra människor när hon har mens eftersom hon då betraktas som oren.
Hon kan lika gärna bli våldtagen hemma i sitt eget hem av någon hon känner väl.
Några dömer henne om hon väljer bort att skaffa barn. Andra om hon väljer bort sin arbetskarriär.
Hon tjänar ofta mindre än en man trots att det utför samma jobb.
Hon är oftare fattigpensionär än en man.
Kommentarer och gliringar om sitt utseende får hon stå ut med, vare sig hon vill eller inte. Är hon inte tacksam för komplimangerna är hon en häxa och bitch med pms.
Hon får stå ut med att bli tafsad på var hon än rör sig i det offentliga rummet, från det hon börjar skolan och framåt.
Hon får stå ut med att bli kallad för skamlös hora om hon bejakar sin sexualitet.
Hon får stå ut med sexuella hot om hon tar sig ton i media.
Hon kan råka ut för att hennes ex-pojkvän lägger ut filmer på nätet när de har sex. Bara för att hämnas.
Hon kan råka ut för en man som till en början är kärleksfull men som när hon blir gravid börjar slå henne och sparka på hennes mage. Och om hon får för sig att lämna honom spårar han upp henne och slår ihjäl henne. Trots att hon har berättat för släkt, vänner, polisen och socialen. Trots att myndigheterna vet att mannen hade ett gediget förflutet som kvinnomisshandlare och mördare.
Så älskade kvinna, var du än bor i världen. Vad du än gör.
Det finns särskilda regler för dig.
Du blir alltid bedömd och dömd. Och i värsta fall dödad.
Det är året-runt-rea på dig. Minst 50 procent.
S
onsdag 8 juni 2016
Inte ensam
Aftonbladet kör en artikelserie den här veckan som de kallar #INTEENSAM. De vill belysa hur stort och omfattande ofredandet mot flickor och kvinnor är, och hur tidigt det börjar.
Vi är naturligtvis glada att de gör det.
På twitter finns en hashtag #inteensam där du som har blivit utsatt kan berätta om dina egna upplevelser. Om inte annat är det bra att få det ur sig. So spit it out girl!
Jag som arbetar på en kvinnojour och som dagligen ser den yttersta konsekvensen av att kvinnor blir ofredade har ett antal frågor som jag vill få ur mig.
Varför har det blivit normaliserat med tafsande och verbala påhopp? Varför viftas det bort med ett "äsch du vet väl hur han är?" Varför har det viftats bort sen tidernas begynnelse?
Varför kan vi inte enas om att nej, vi vill inte lyssna på tramset om att vi vet hur pojkar är. Pojkar är individer precis som flickor. Det är bullshit att alla pojkar är "sådana". Inte alla pojkar är eller vill vara sådana. Släpp fram pojkarna som inte är sådana och låt dem vara förebilder. Sluta avfärda detta med att det är genustrams. Det är inte genustrams att vidhålla att människor är individer och inte sitt kön.
Och kan inte alla vi vuxna säga till pojkarna som drar flickor i håret, som knuffas och retas? I lekparken, på förskolan, på tunnelbanan, oavsett vilka vi är. Säga: Du har ingen rätt att knuffa någon. Säga det igen och igen och igen. Bagatellisera inte beteendet. Säga det igen och igen och igen. Sluta dra. Sluta slåss. Sluta skrik. Säga det till deras föräldrar. Visa civilkurage.
Och på tal om föräldrar. Varför pratar inte pedagoger med gossarnas föräldrar? Har de givit upp? Om de pojkar i skolan som trakasserar sina klasskompisar sexuellt inte får tillsägelse, om lärarna blundar, vad händer då med flickorna?
Och på tal om tillsägelse, varför tror en del föräldrar att deras barn är oskyldiga? Är det för att de inte vill se sitt eget misslyckande i uppfostran? Eller är det likadant i familjen? Föräldrarna uttalar sig förklenande om grannar, kändisar, kvinnor, homosexuella och är på det viset urusla förebilder? Ser de överhuvudtaget vilka urusla förebilder de i så fall är?
Hur många artikelserier, teveprogram och insamlingar ska vi ha om mobbing?
När ska vi sluta att bara prata, när ska vi börja agera?
Hur kommer det sig att fortfarande anno 2016 stämplas kvinnor som horor och män som kungar?
Idag behöver ju kvinnor inte bli med barn när de knullar runt. Varför är det "äckligare" att ha varit med många män och "coolt" att ha varit med många kvinnor? Sexakten är densamma. Könssjukdomar drabbar både pojkar och flickor om de inte skyddar sig. De är lika äckliga/coola.
Och hur kommer det sig att vi fortfarande anno 2016 pratar om mödomshinnor? Och att det är bättre att ha en påhittad hinna kvar, och spara sig till en enda sexpartner? Varför tycker en del föräldrar att det är viktigt att deras dotter inte har sex före äktenskapet? Varför kan de inte rucka på sina ingrodda fördomar och erkänna det de egentligen vet, nämligen att även deras flicka har en sexualitet och en spirande lust? Precis som deras son. Varför inte säga till sin dotter, älskade flicka, innan du börjar ha sex, tänk på att du kan skydda dig, du behöver inte bli med barn. I alla fall i vår del av världen skulle det kunna vara så. Att föräldrar pratar med sina barn, även om sex.
Om vi inte tillåter våra döttrar att få bejaka sin lust på lika villkor som våra söner då kväser vi dem. Tidigt. Vi skriver på kontraktet att flickor kan delas upp i goda och dåliga. Att vi redan på deras klädsel och smink kan se vilka som är bra och vilka som är dåliga. Och vi ger oss alla spelrum för att kommentera dem efter deras sätt att klä sig. Det ena ger det andra.
Till er underbara flickor därute vill vi säga så här: Sluta inte säga ifrån. Tystna inte. Säg inte, det är ingen idé. Ingen lyssnar. Vi är många som lyssnar.
Men vi måste också agera genom att säga ifrån mot ofredande.
Så sluta att enbart prata, börja agera. Som föräldrar, som pedagoger, som medmänniskor, kvinnor och män.
Själv är jag en nybliven aktivist. När jag är ute i det offentliga bevakar jag spontant att flickor och unga kvinnor inte blir ofredade.
#nyblivenaktivist och #inteensam
S
Vi är naturligtvis glada att de gör det.
På twitter finns en hashtag #inteensam där du som har blivit utsatt kan berätta om dina egna upplevelser. Om inte annat är det bra att få det ur sig. So spit it out girl!
Jag som arbetar på en kvinnojour och som dagligen ser den yttersta konsekvensen av att kvinnor blir ofredade har ett antal frågor som jag vill få ur mig.
Varför har det blivit normaliserat med tafsande och verbala påhopp? Varför viftas det bort med ett "äsch du vet väl hur han är?" Varför har det viftats bort sen tidernas begynnelse?
Varför kan vi inte enas om att nej, vi vill inte lyssna på tramset om att vi vet hur pojkar är. Pojkar är individer precis som flickor. Det är bullshit att alla pojkar är "sådana". Inte alla pojkar är eller vill vara sådana. Släpp fram pojkarna som inte är sådana och låt dem vara förebilder. Sluta avfärda detta med att det är genustrams. Det är inte genustrams att vidhålla att människor är individer och inte sitt kön.
Och kan inte alla vi vuxna säga till pojkarna som drar flickor i håret, som knuffas och retas? I lekparken, på förskolan, på tunnelbanan, oavsett vilka vi är. Säga: Du har ingen rätt att knuffa någon. Säga det igen och igen och igen. Bagatellisera inte beteendet. Säga det igen och igen och igen. Sluta dra. Sluta slåss. Sluta skrik. Säga det till deras föräldrar. Visa civilkurage.
Och på tal om föräldrar. Varför pratar inte pedagoger med gossarnas föräldrar? Har de givit upp? Om de pojkar i skolan som trakasserar sina klasskompisar sexuellt inte får tillsägelse, om lärarna blundar, vad händer då med flickorna?
Och på tal om tillsägelse, varför tror en del föräldrar att deras barn är oskyldiga? Är det för att de inte vill se sitt eget misslyckande i uppfostran? Eller är det likadant i familjen? Föräldrarna uttalar sig förklenande om grannar, kändisar, kvinnor, homosexuella och är på det viset urusla förebilder? Ser de överhuvudtaget vilka urusla förebilder de i så fall är?
Hur många artikelserier, teveprogram och insamlingar ska vi ha om mobbing?
När ska vi sluta att bara prata, när ska vi börja agera?
Hur kommer det sig att fortfarande anno 2016 stämplas kvinnor som horor och män som kungar?
Idag behöver ju kvinnor inte bli med barn när de knullar runt. Varför är det "äckligare" att ha varit med många män och "coolt" att ha varit med många kvinnor? Sexakten är densamma. Könssjukdomar drabbar både pojkar och flickor om de inte skyddar sig. De är lika äckliga/coola.
Och hur kommer det sig att vi fortfarande anno 2016 pratar om mödomshinnor? Och att det är bättre att ha en påhittad hinna kvar, och spara sig till en enda sexpartner? Varför tycker en del föräldrar att det är viktigt att deras dotter inte har sex före äktenskapet? Varför kan de inte rucka på sina ingrodda fördomar och erkänna det de egentligen vet, nämligen att även deras flicka har en sexualitet och en spirande lust? Precis som deras son. Varför inte säga till sin dotter, älskade flicka, innan du börjar ha sex, tänk på att du kan skydda dig, du behöver inte bli med barn. I alla fall i vår del av världen skulle det kunna vara så. Att föräldrar pratar med sina barn, även om sex.
Om vi inte tillåter våra döttrar att få bejaka sin lust på lika villkor som våra söner då kväser vi dem. Tidigt. Vi skriver på kontraktet att flickor kan delas upp i goda och dåliga. Att vi redan på deras klädsel och smink kan se vilka som är bra och vilka som är dåliga. Och vi ger oss alla spelrum för att kommentera dem efter deras sätt att klä sig. Det ena ger det andra.
Till er underbara flickor därute vill vi säga så här: Sluta inte säga ifrån. Tystna inte. Säg inte, det är ingen idé. Ingen lyssnar. Vi är många som lyssnar.
Men vi måste också agera genom att säga ifrån mot ofredande.
Så sluta att enbart prata, börja agera. Som föräldrar, som pedagoger, som medmänniskor, kvinnor och män.
Själv är jag en nybliven aktivist. När jag är ute i det offentliga bevakar jag spontant att flickor och unga kvinnor inte blir ofredade.
#nyblivenaktivist och #inteensam
S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)