Prostitution och människohandel

Igår var jag och en kollega på heldagskonferens om prostitution och människohandel - med fokus på efterfrågan. Konferensen anordnades av länsstyrelsen i Stockholm.
Det var omtumlande och jobbiga föreläsningar.

Tre saker fastnade hos mig.

Parul Sharma, Head of CSR Compliance på Advokatbyrån Vinge arbetar mot efterfrågan av sexuella tjänster genom att hjälpa företag med CSR och uppförandekoder.
Hon berättar att affärsmän köper sex utomlands, att näringslivet står för en tredjedel av alla sexköp och att det gäller alla branscher. De kvinnliga kollegorna är ängsliga och vet inte om de ska anmäla sina manliga kollegor eller vad de ska göra.

Max Waltman, fil dr och gästforskare på Harvard University berättar att sexköpare vet vad de sysslar med, de erkänner öppet i anonyma studier. Utan omsvep erkänner de att de är medvetna om kvinnornas svåra sociala omständigheter. Studier visar att många män vill imitera porr. De vet att enda sättet att få leva ut sina porrfantasier är att köpa tjänster av utsatta kvinnor. De vet att ingen ställer upp frivilligt på att bli kränkt och förnedrad och utsatt för grovt våld efter en trevlig kväll på krogen.

Unizons ordförande, Zandra Kanakaris frågade retoriskt vad ett samhälle som legaliserade prostitution skulle göra med oss? Hur skulle det påverka män, kvinnor, pojkar, flickor om det var lagligt att köpa andra människors kroppar? Jag vill inte ens tänka på att det finns länder i Europa som tillåter prostitution. Det är ett oerhört misslyckande för ett samhälle att ha lagstiftat om rätten till att köpa någons kropp.

Vi måste kämpa för att implementera den nordiska modellen i hela världen. Vi måste införa fängelsestraff för sexköpare. Inte 50 dagsböter per automatik.

De flesta som tvingas till prostitution är fattiga flickor och kvinnor, människor som blir lurade in i branschen, tvingade av hänsynslösa människohandlare. Satta i slaveri. Som ses som utbytbara varor. Som flyttas från land till land för att lagen inte ska komma åt förövarna.

Och hur vi än vänder och vrider på sexköpen så styr efterfrågan tillgången.
Vi ska ha fokus på köparen. Vi ska ha fokus på porren och vad den gör med porrkonsumenterna.
Vi ska sluta brännmärka kvinnor som tvingas till prostitution och vi ska hjälpa dem att ta sig ur det.

S

Internationella flicka-dagen

På en kvinnojour möter vi kvinnor som har fått nog av våld i sin vardag och som kämpar för att återerövra sin värdighet, självständighet och faktiskt sitt liv.
Vi möter även deras barn.
Med anledning av den internationella flicka-dagen vill jag ge er en inblick i vad vi gör för barnen.
Vi hjälper mamman genom att stötta henne i sin mammaroll. Vi har personal som är utbildad i att ha särskilda samtal med barn för att de ska kunna bearbeta sina upplevelser av våldet.
Barnen får lugn och ro hos oss. De ser sin mamma bli gladare och mindre orolig. Det påverkar givetvis barnen.
Vi har volontärer som startar barngrupper och tar med barnen på utflykter, läser sagor för barnen, leker med dem.
Det låter kanske inte så mycket. Men för varje enskilt barn som blir sett, som får bearbeta sitt trauma betyder det desto mer, ja till och med allt.
Är kanske den avgörande händelsen som gör att ett destruktivt mönster bryts.
S

Studiebesök i Serbien

Har varit hemma en vecka och ännu inte hunnit smälta alla intryck. Värmen från kvinnorna vi besökte i Serbien omger mig fortfarande.
Vi åkte en sen septemberdag, landade i Serbiens huvudstad Belgrad fulla av förväntan och nyfikenhet.
Vårt schema var fullspäckat.
Första dagen besökte vi SOS Astra Anti Trafficking Action där två tjejer berättade att det just nu är mindre av sexhandel med människor  och mer av utnyttjande av arbetskraft. Människor från Serbien åker till framför allt Österrike och Tyskland och arbetar för knappt några pengar alls. Tar svarta och livsfarliga jobb. För att alternativet i hemlandet är värre.

På eftermiddagen besökte vi kvinnojouren Sigurna Kuća Beograd, vi träffade bland annat Vesna Stanojević, eldsjäl och koordinator och välkänd belgradbo som flitigt anlitas som talesperson i teve och media när det gäller mäns våld mot kvinnor.
Det var givande och inspirerande att åka ut till deras boende där de hade plats för sextio kvinnor med barn. Det finns färre kvinnojourer i Serbien än i Sverige men fler kvinnor på respektive boende. I Belgrad finns det tre skyddade boenden. Här kan vi brygga broar och hjälpas åt!

Andra dagen besökte vi Romski ženski centar BIBIJA. De arbetar riktat mot romska kvinnor och barn, målmedvetet, tålmodigt, långsiktigt och bygger relationer. För att förebygga barnäktenskap, för att hjälpa kvinnorna att gå i skola och lära sig läsa, skriva och för att lära sig ett yrke och bli självständiga. Visste du förresten att Bibija är ett romskt helgon?

Lite senare satte vi oss i en minibuss och åkte till Novi Sad, Serbiens andra stad, där vi träffade eldsjälar som arbetar för organisationen IZ KRUGA VOJVODINA. De hjälper våldsutsatta kvinnor och barn som är funktionshindrade. Via kampanjer och via internet försöker de skapa opinion. De har även utarbetat ett program som heter 365 dagar självkänsla, då de arbetar med olika övningar för att stärka kvinnor. De har dessutom gjort en studie om funktionshindrade kvinnors sexualitet genom att djupintervjua kvinnor. Jag känner spontant att vi hemma i Sverige har mycket att lära.

Att träffa så många eldsjälar under en intensiv period ger mycket energi, jag kände samhörighet, systerskap och en enorm glädje över att få dela erfarenheter och tips med dessa kvinnor. Kvinnor som brottas med samma slags våld och övergrepp, precis som vi här hemma.

De arbetar både lika och olika oss. De kämpar mot samma slags patriarkat, men med mindre förståelse från stat och myndigheter. De lever av donationer men kvinnojouren i Belgrad får pengar av Belgrads kommun.

Jag har just nu tusen idéer i skallen och är övertygad om att alla som var i Serbien har det!

Självklart ska vi göra något av det. Bygga broar, samarbeta och hjälpa varandra!

Med systerskap, mod och kärlek kommer vi långt!

S