Studiebesök i Serbien

Har varit hemma en vecka och ännu inte hunnit smälta alla intryck. Värmen från kvinnorna vi besökte i Serbien omger mig fortfarande.
Vi åkte en sen septemberdag, landade i Serbiens huvudstad Belgrad fulla av förväntan och nyfikenhet.
Vårt schema var fullspäckat.
Första dagen besökte vi SOS Astra Anti Trafficking Action där två tjejer berättade att det just nu är mindre av sexhandel med människor  och mer av utnyttjande av arbetskraft. Människor från Serbien åker till framför allt Österrike och Tyskland och arbetar för knappt några pengar alls. Tar svarta och livsfarliga jobb. För att alternativet i hemlandet är värre.

På eftermiddagen besökte vi kvinnojouren Sigurna Kuća Beograd, vi träffade bland annat Vesna Stanojević, eldsjäl och koordinator och välkänd belgradbo som flitigt anlitas som talesperson i teve och media när det gäller mäns våld mot kvinnor.
Det var givande och inspirerande att åka ut till deras boende där de hade plats för sextio kvinnor med barn. Det finns färre kvinnojourer i Serbien än i Sverige men fler kvinnor på respektive boende. I Belgrad finns det tre skyddade boenden. Här kan vi brygga broar och hjälpas åt!

Andra dagen besökte vi Romski ženski centar BIBIJA. De arbetar riktat mot romska kvinnor och barn, målmedvetet, tålmodigt, långsiktigt och bygger relationer. För att förebygga barnäktenskap, för att hjälpa kvinnorna att gå i skola och lära sig läsa, skriva och för att lära sig ett yrke och bli självständiga. Visste du förresten att Bibija är ett romskt helgon?

Lite senare satte vi oss i en minibuss och åkte till Novi Sad, Serbiens andra stad, där vi träffade eldsjälar som arbetar för organisationen IZ KRUGA VOJVODINA. De hjälper våldsutsatta kvinnor och barn som är funktionshindrade. Via kampanjer och via internet försöker de skapa opinion. De har även utarbetat ett program som heter 365 dagar självkänsla, då de arbetar med olika övningar för att stärka kvinnor. De har dessutom gjort en studie om funktionshindrade kvinnors sexualitet genom att djupintervjua kvinnor. Jag känner spontant att vi hemma i Sverige har mycket att lära.

Att träffa så många eldsjälar under en intensiv period ger mycket energi, jag kände samhörighet, systerskap och en enorm glädje över att få dela erfarenheter och tips med dessa kvinnor. Kvinnor som brottas med samma slags våld och övergrepp, precis som vi här hemma.

De arbetar både lika och olika oss. De kämpar mot samma slags patriarkat, men med mindre förståelse från stat och myndigheter. De lever av donationer men kvinnojouren i Belgrad får pengar av Belgrads kommun.

Jag har just nu tusen idéer i skallen och är övertygad om att alla som var i Serbien har det!

Självklart ska vi göra något av det. Bygga broar, samarbeta och hjälpa varandra!

Med systerskap, mod och kärlek kommer vi långt!

S