Ibland är det extrakul med årsmöte

I helgen var vi några från Kvinno- och Tjejjouren Huddinge på Unizons årsmöte. 

Unizon, som är vår riksorganisation hade samlat nära 160 delegater från hela Sverige.

Det är så roligt att få delta, det är andra året i rad för mig och det är så kul att få träffa representanter för kvinno- och tjejjourer över hela landet, att mingla och att få frottera sig med varma härliga glada kvinnor och jodå, några män. Under mötet förs motioner fram av både nya och gamla röster. Det ska röstas och voteras och diskussionerna är många och det är högt i tak.

I år firade Unizon tjugo år och detta firades drottninglikt på ett Ekolsunds slott.  

Vi var en aningen extra förväntansfulla och spända i år eftersom vi tävlade om det årliga idépriset för bästa innovativa idé som kan främja ett jämställt samhälle fritt från våld. 

Och vet ni, vi vann! Vi blev så glada, så glada! Vi tävlade med vårt metodpaket MEDVETEN.

MEDVETEN är en metod som vi har tagit fram för personal som arbetar med ungdomar. Metoden, i form av övningar, går ut på att göra ungdomar medvetna om de strukturer som reglerar makt mellan oss människor och att ge dem redskap för att aktivt kunna jobba med att förebygga hot, våld och trakasserier.

Motiveringen till att vi vann priset löd: 

”Metodmaterialet MEDVETEN uppmuntrar unga till ökad medvetenhet och förståelse kring normer, koppen, sex och livet på internet.

MEDVETEN riktar sig till alla unga i Sverige idag och kan anpassas till gruppens ålder, kognitiva förmåga och fysiska funktioner.

MEDVETEN har stark förankring i läroplanen, vilket gör det lättare för lärare, rektorer och kuratorer, att välkomna i detta fall, Tjejjouren Huddinge, in på skolorna.”

Vi är överväldigade och otroligt stolta och hoppas att så många som möjligt vill hjälpa oss att sprida detta till så många lärare, rektorer, kuratorer och andra som arbetar med ungdomar!

S

Barnet klarade sig

Vaknade i morse och läste två artiklar  i Sydsvenskan och Aftonbladet om en socialsekreterare som besökte en kvinna i hennes hem, igår kväll. Socialsekreteraren tog med sig två poliser för säkerhets skull. En man dyker upp som visar sig vara den misshandlade kvinnans man.
Han rycker till sig ett barn och hotar att slå det. Tumult uppstår. Poliserna blir misshandlade av den "bitige" mannen. En polis får fraktur på ett finger, den andre klarar sig lite bättre. Poliserna blir dessutom pepparsprejade av sin egen pepparsprej.

Och sen slutklämmen:

Barnet tog ingen skada. Läste jag verkligen rätt? Jag läser en gång till i Sydsvenskan. Jo, det står så: "Barnet skadas inte i handgemänget, däremot poliserna."
Aftonbladet som också skriver om händelsen, avslutar artikeln med: "Barnet som mannen ryckt till sig klarade sig oskatt."

Bär med mig barnet i huvudet hela vägen till jobbet.
Tänker mig in i hur barnet upplever detta.
Det är vardag, klockan är tio på kvällen. Tre personer, varav två i uniform ringer på din dörr. Din mamma öppnar och du står bakom henne i dörröppningen och kikar.
Plötsligt dyker din pappa upp och rycker bryskt tag i dig. Skriker att han ska döda dig. Sen händer allting fort. Din pappa släpper taget om dig och två poliser går emot er och börjar slåss med honom. Det skriks, du hör och ser slag måttas. Din pappa lyckas få tag på något från en av poliserna, du ser inte vad men hör ett ljud och någon som skriker till av smärta.
Du försöker nå din mamma som gråter och är rädd. Den tredje personen som kom med poliserna är lika rädd som din mamma.

Har detta barn inte tagit någon skada? Nej inte fysiskt. Den här gången tog barnet bara psykisk skada.
Många barn tar skada varje dag av att bevittna hur deras mamma får stryk av sin pappa. Ofta får de själva också stryk. Barnen utsätts för både psykisk och fysisk skada.

Vi får inte glömma den psykiska skadan. Nog kunde man ha skrivit annorlunda i artiklarna. Åtminstone lagt till ordet fysisk.
Ingen fysisk skada.

S

Krossade drömmar till påsk

Påsken är inte en glad högtid för alla barn. Det är istället en av alla dessa helger de återigen får sina drömmar krossade.
Många barn önskar att det inte fanns några påsklov.
Det är inte påskharen som kommer hem till dem och gömmer godis i deras trädgård. Det är inte en veckas avslappning och befrielse från läxor som hägrar.
Det som väntar är en spänd förväntan. Hårt hårt spänd.
När kommer pappa att brisera? Hur många gånger kommer han att brisera? Kommer han bara att slå deras mamma eller ger han sig på dem också? Kommer han bara använda knytnävarna, eller kommer han att kasta möbler också?
De kommer nogsamt att lyssna på sin pappas röst. Lyssna efter nyanserna. När kommer pappas röst att gå upp ytterligare en oktav? När går han över den där gränsen och blir argare och argare? När blir pappas röst sluddrigare och sluddrigare?

Barnen försöker vara tysta och osynliga, inte reta upp pappa. Inte synas.

Att få äta ägg och godis resten av veckan är en ouppnåelig dröm. Lyxen är att pappa slutligen slocknar av utmattning i soffan eller på golvet.

Om du vet om att det finns barn i din omgivning som lider. Ring socialjouren eller polisen. Hjälp barnen och deras mammor att få ett anständigt liv igen. Och börja drömma.

Är du MEDVETEN?

Kvinno- och Tjejjouren Huddinge har tagit fram ett metodmaterial som heter MEDVETEN.

Vi tycker att vi vuxna måste ge unga kunskap, trygghet och styrka att själva våga agera i situationer som kan vara obehagliga eller kränkande, både för sig själva och för andra.

Materialet riktar sig till er som arbetar med ungdomar i skolan, på ungdomsgårdar eller driver ungdomslag och är uppbyggt i två åldersanpassade block, från 12 till 15 år och från 16 år och uppåt.

MEDVETEN har fyra teman, "Normkritik", "Kroppen", "Sex, Relationer och Ömsesidighet" och "Internet".

MEDVETEN bygger på konkreta övningar och uppmuntrar till diskussioner och att våga dela åsikter med varandra.

Hur många 8 mars behöver världen?

Idag är det den internationella kvinnodagen. Igen.

Världen över uppmärksammas kvinnor på olika sätt.
I en del länder hyllas modern och barn gör fina teckningar till sina mammor.
På andra ställen listas de tjugo mäktigaste kvinnorna inom politik, medier, high tech, mode.

På andra håll händer ingenting. Kvinnor fortsätter att vara handelsvaror och slavar. Blir könsstympade, våldtagna, bortgifta mot sin vilja, gravida mot sin vilja.

Det finns länder där man på fullt allvar påstår att kvinnor riskerar att inte kunna bli gravida om de kör bil.
Det finns länder som inte tillåter abort, inte ens i de fall där små flickor som har blivit våldtagna riskerar att dö.

I Sverige har vi försiktigt börjat prata om hedersproblematik trots att vi har haft minst tjugo år på oss.
I Sverige vid våldtäktsrättegångar ifrågasätts fortfarande kvinnans klädsel och berusningsgrad.

När kvinnor försöker prata om mäns våld mot kvinnor så finns det så många i övrigt kloka män som genast blir förfördelade och skriker ut sin ångest över att de blir ihopklumpade med våldsamma män.

Men hur ska vi göra? Hur ska vi mötas? Hur ska vi få till en verklig förändring?
Vi människor.

Vi skriver år 2016 och det är fortfarande egentligen ingen skillnad.
Just idag "firar" vi och "uppmärksammar" kvinnor världen över.

Imorgon business as usual.
Imorgon delas kvinnor upp i madonnor och horor.

En luttrad och något missmodig vanlig kvinnojourskvinna

Ett jämställt samhälle utan våld

Nu när familjer samlas till glädje och fest går mina tankar till de kvinnor och barn som har det svårt under denna tid. De som lever med en man som utövar våld mot dem,fysiskt, psykiskt, sexuell eller annat.

Mina tankar går också till alla kvinnor och barn som har lyckats lämna ett destruktivt förhållande och hittat en fristad i ett skyddat boende där de får hjälp med att komma vidare i sina liv. Min förhoppning är att de skall klara av att gå vidare till ett liv i frihet från våldet.

Mina tankar går också till alla fantastiska volontärer som ger av sin tid och kraft för att år efter år stödja kvinnor och barn i deras svåra situation.

God Jul till er alla med en förhoppning om ett nytt år där männens våld mot kvinnor minskar och vi tar ytterligare steg mot ett  jämställt samhälle utan våld!

Anna
Kvinnojouren Huddinge

Varför gick du inte? Varför gick du tillbaka?

Det är inte så lätt att lämna en man som gradvis har förminskat dig, en man som kontrollerar dig på olika sätt. En man som säger att han älskar dig. 

När man går tillbaka då vet man var han är och vad som väntar. Man behöver inte stadigt se sig om.

Att lämna är inte enkelt och när man är som mest sårbar blir kvinnan fortsatt förminskad genom att andra inte vill tro på vad som hänt.

Det behövs så mycket bevis för att en anmälan om mannens våld skall gå vidare till en rättsprocess och ännu svårare att få mannen fälld för brottet.

Att hjälpa kvinnorna till ett nytt liv är inte enkelt det är en svår process men fantastiskt när man ser förändringen i henne, när hon tar tillbaka sitt liv och lämnar våldet bakom sig.

Anna
Kvinnojouren Huddinge