En bra jul är en jul med få röda dagar

Vid högtider är det värre. Vi som jobbar på kvinnojouren tycker att det är en bra jul när det är få extra lediga dagar. I år är en sådan bra jul, bara tre dagar ledigt runt jul och ingen extra till nyår.
Det är en bra jul för att våldet,vare sig det är psykiskt, fysiskt, ekonomiskt eller sexuellt helt enkelt får mindre dagar att utövas på.

Oavsett hur lång ledighet, vi på kvinnojouren har alltid "högsäsong" efter jul.
Ett år har gått. Ett nytt är i vardande. Det gamla året, våldsamt och med ständigt brutna löften.
Ett år fyllt av:
"Jag lovar, jag ska aldrig mer slå. Aldrig mer bli arg, aldrig mer skrika att du är en värdelös hora. Aldrig mer slå barnen, skrika på dem. Aldrig mer lynnigt brusa upp, aldrig mer våldta dig, aldrig ta struptag på dig, köra upp dig mot en vägg, dunka ditt huvud mot golvet. Jag ska aldrig mer tappa besinningen, spotta på dig, kasta saker runt omkring mig, hota att döda barnen. Jag ska aldrig mer ha en fullständigt  galen blick. Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer."

När julen infinner sig tänker en del kvinnor: kanske allt blir bra nu, kanske kan vi reda ut saker.
Andra kvinnor inser tidigt att aldrig- mer-bedyranden är fullständigt betydelselösa. Men väljer att stanna kvar för att de är deras enda överlevnadsstrategi där och då.
Många kvinnor stannar för att det är ett sätt att skydda barnen.

Men så kommer den där julen som blir en jul för mycket. Julen som ska vara fridfull men istället blir hånfull med sitt budskap. Och insikten, det kommer aldrig att bli en fröjdefull jul.

Då finns vi. Vi tar emot med öppen famn. Hos oss får kvinnan och hennes eventuella barn vara.
I ro. I ett tillfälligt undantagstillstånd i sitt liv.

Föreningen Kvinnors rätt firar 15 år

Föreningen Kvinnors rätt firade 15- årsjubileum i onsdags. Vi var där och firade med dem. I det moderna samhället behövs det fortfarande idag organisationer som bevarar kvinnors alla rättigheter. Det är ett sorgligt men dessvärre sant faktum. Det känns som om vi aldrig kan slappna av. 

Kvinnors rätt bildades samtidigt som Fadime Sahindal höll sitt ödesdigra tal för svenska politiker i november 2001. Grundaren Maria Rashidi, själv offer för hedersbrott har kämpat för ett samhälle fritt från hedersvåld länge. Tyvärr är kampen långt ifrån vunnen och det är inte mycket som har förändrats sedan Fadime Sahindals tragiska död. 

Vi blir varmt mottagna av grundaren och ordföranden Maria Rashidi i deras lokal och tar för oss av den färgstarka buffén. Vi minglar, äter, pratar och ser fram emot en diger lista av talare. Den första att tala är naturligtvis Maria Rashidi som hälsar oss alla välkomna till firandet av föreningens femtonårsdag.

- Tyvärr finns vi, säger hon en smula uppgivet. Egentligen är det inte klokt att vi firar femton år. Vi bildades fyra dagar innan Fadimes första och sista tal, fortsätter Maria Rashidi. Vi kämpar i hennes anda. Fadimes budskap var att hedersrelaterat våld är en kollektiv bestraffning och inte ett allmänt mäns våld mot kvinnor. Vi måste sätta press på regeringen!

   När jag lyssnar på Marias Rashidis arga men ändå något uppgivna stämma tänker jag att vi har pratat om detta i över tjugo år i Sverige. Under dessa tjugo år har det inte hänt mycket och många utsatta har skickats hem till familjen av okunniga myndighetspersoner och skolpersonal.

Maria Rashidi är glad över att vi alla har samlats och lämnar över ordet till Elisabeth Massi Fritz, advokaten som står på barrikaderna och ofta företräder offer för hedersrelaterat våld i Sverige. 

- Otroligt härligt att få vara här Maria, ni behövs verkligen. Är det någon som vet hur det är att bli utsatt för hedersbrott, så är det Maria, säger Elisabeth Massi Fritz.

1999 företrädde Elisabeth Massi Fritz Pela Atroshis syster, i Sveriges första hedersbrottmål. Några år senare Abbas Rezai. I båda rättegångarna fälldes förövarna. Elisabeth Massi Fritz är väldigt tydlig med vad hon anser.

 - Döm förövarna till betydligt strängare straff och kombinera straffet med utvisning.

   I fallet AbbasRezai erkände flickvännens bror. När han skulle utvisas tog han tillbaka sitt erkännande och båda föräldrarna kunde fällas för mordet på Abbas Rezai.

 - Vi kommer aldrig att svika er. Vi ska fajtas tillsammans och ha noll tolerans mot hedersförtryck, noll tolerans mot könsstympning, noll tolerans mot barnäktenskap, noll tolerans mot tvångsäktenskap, avslutar Elisabeth Massi Fritz.

Nicklas Kelemen, etnolog och styrelseledamot i Nätverket mot hedersrelaterat våld, berättade om hur han år 2001bjöd in Fadime Sahindal till det seminarium som blev starskottet för en diskussion bland politiker och akademiker om hedersrelaterat våld. Dagen innan hade Fadime och han diskuterat att svenska makthavare var rädda för att prata om denna form av förtryck och våld för att de inte ville spela invandrarkritiska krafter i händerna. Fadime Sahindal ställde sig då frågan att vad har invandrarfientliga krafter med mina rättigheter att göra? En fråga som enligt Nicklas Kelemen fortfarande är obesvarad. Och ja, de invandrarfientliga krafterna växer.

 - Femton år senare står vi stilla med exakt samma konflikträdsla för de traditionella krafterna, de som bygger könssegregation under skylten ”mångkulturalism”, säger Nicklas Kelemen. De manliga etniska föreningarna och samfunden, som redan Fadime varnade för, växer och är ännu starkare idag. De bygger en stat i staten och deras normer och värderingar i relation till jämställdhet diskuteras inte, ifrågasätts inte. Regeringen tillsätter utredningar och kartläggningar av hedersförtryck, istället för åtgärder, åtgärder som föreslogs redan 2001. Att-äta-kakan-och-ha-den-kvar-politiken fortsätter, avslutar Nicklas Kelemen.

 Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för Liberalerna och känd för sitt arbete mot hedersförtryck var nästa talare.

 - Det finns ett före Fadime och ett efter Fadime. Det finns ett före Maria Rashidi och ett efter Kvinnors rätt. Maria, jag har alltid beundrat din fantastiska glöd och kommer aldrig att glömma när du vid ett tillfälle alldeles i början sa: Jag har ingenting att förlora för jag känner mig redan död. Det gjorde ett starkt intryck på mig.

  

   Birgitta Ohlsson vill hylla och slå fyra slag för Kvinnors rätt på deras jubileumsdag:

De har alltid varit tydliga med att det ska vara samma feministiska måttstock för alla.  Deras kvinnokamp har aldrig sett nationsgränser. De arbetar med praktiskt feministiskt systerskap och sist men inte minst, männen är välkomna i kampen.

 -  En Lex Fadime vore en fantastisk kröning på denna kvinnokamp, avslutade Birgitta Ohlsson.

 Juno Blom, utvecklingssamordnare på Länsstyrelsen i Östergötland. Juno Blom gick från lärare till att bli expert på hedersförtryck och har tagit fram en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, i vilken en strategi för hedersvåld ingår.

Juno Blom erkänner utan omsvep att även hon har varit en kulturrelativist som inte begrep någonting. Hon har arbetat som lärare och minns att det tog tid att förstå och fatta.

 - Jag var en av dem som svek tjejerna när jag tillmötesgick föräldrarnas önskemål.

Hon menar att myndighetspersoner i Sverige inte bara behöver skaffa sig kunskap om hedersförtryck. De behöver även införskaffa mod. De behöver rusta sig med samma mod som de starka kvinnorna i ideella föreningar runtom i Sverige har. Kvinnor som bekämpar hedersförtryck och vågar utmana det patriarkala förtrycket.

 -  Vi måste ta ansvar för de utsatta och får inte överlåta frågan varken till de fundamentalistiska eller främlingsfientliga krafterna i samhället.

Guluzar Tarhan ifrån föreningen VHEK, Varken Hora eller Kuvad berättade att i deras studie Elvahundra, kartläggning om förtryck i hederns namn, där de har intervjuat ettusenetthundra ungdomar och ett femtiotal föräldrar i Stockholm kom de bland annat fram till att 70 000 ungdomar i Sverige står inför tvångsgifte.

 - Skolor vet. Men har inga resurser, säger Guluzar Tarhan.

S

Prostitution och människohandel

Igår var jag och en kollega på heldagskonferens om prostitution och människohandel - med fokus på efterfrågan. Konferensen anordnades av länsstyrelsen i Stockholm.
Det var omtumlande och jobbiga föreläsningar.

Tre saker fastnade hos mig.

Parul Sharma, Head of CSR Compliance på Advokatbyrån Vinge arbetar mot efterfrågan av sexuella tjänster genom att hjälpa företag med CSR och uppförandekoder.
Hon berättar att affärsmän köper sex utomlands, att näringslivet står för en tredjedel av alla sexköp och att det gäller alla branscher. De kvinnliga kollegorna är ängsliga och vet inte om de ska anmäla sina manliga kollegor eller vad de ska göra.

Max Waltman, fil dr och gästforskare på Harvard University berättar att sexköpare vet vad de sysslar med, de erkänner öppet i anonyma studier. Utan omsvep erkänner de att de är medvetna om kvinnornas svåra sociala omständigheter. Studier visar att många män vill imitera porr. De vet att enda sättet att få leva ut sina porrfantasier är att köpa tjänster av utsatta kvinnor. De vet att ingen ställer upp frivilligt på att bli kränkt och förnedrad och utsatt för grovt våld efter en trevlig kväll på krogen.

Unizons ordförande, Zandra Kanakaris frågade retoriskt vad ett samhälle som legaliserade prostitution skulle göra med oss? Hur skulle det påverka män, kvinnor, pojkar, flickor om det var lagligt att köpa andra människors kroppar? Jag vill inte ens tänka på att det finns länder i Europa som tillåter prostitution. Det är ett oerhört misslyckande för ett samhälle att ha lagstiftat om rätten till att köpa någons kropp.

Vi måste kämpa för att implementera den nordiska modellen i hela världen. Vi måste införa fängelsestraff för sexköpare. Inte 50 dagsböter per automatik.

De flesta som tvingas till prostitution är fattiga flickor och kvinnor, människor som blir lurade in i branschen, tvingade av hänsynslösa människohandlare. Satta i slaveri. Som ses som utbytbara varor. Som flyttas från land till land för att lagen inte ska komma åt förövarna.

Och hur vi än vänder och vrider på sexköpen så styr efterfrågan tillgången.
Vi ska ha fokus på köparen. Vi ska ha fokus på porren och vad den gör med porrkonsumenterna.
Vi ska sluta brännmärka kvinnor som tvingas till prostitution och vi ska hjälpa dem att ta sig ur det.

S

Internationella flicka-dagen

På en kvinnojour möter vi kvinnor som har fått nog av våld i sin vardag och som kämpar för att återerövra sin värdighet, självständighet och faktiskt sitt liv.
Vi möter även deras barn.
Med anledning av den internationella flicka-dagen vill jag ge er en inblick i vad vi gör för barnen.
Vi hjälper mamman genom att stötta henne i sin mammaroll. Vi har personal som är utbildad i att ha särskilda samtal med barn för att de ska kunna bearbeta sina upplevelser av våldet.
Barnen får lugn och ro hos oss. De ser sin mamma bli gladare och mindre orolig. Det påverkar givetvis barnen.
Vi har volontärer som startar barngrupper och tar med barnen på utflykter, läser sagor för barnen, leker med dem.
Det låter kanske inte så mycket. Men för varje enskilt barn som blir sett, som får bearbeta sitt trauma betyder det desto mer, ja till och med allt.
Är kanske den avgörande händelsen som gör att ett destruktivt mönster bryts.
S

Studiebesök i Serbien

Har varit hemma en vecka och ännu inte hunnit smälta alla intryck. Värmen från kvinnorna vi besökte i Serbien omger mig fortfarande.
Vi åkte en sen septemberdag, landade i Serbiens huvudstad Belgrad fulla av förväntan och nyfikenhet.
Vårt schema var fullspäckat.
Första dagen besökte vi SOS Astra Anti Trafficking Action där två tjejer berättade att det just nu är mindre av sexhandel med människor  och mer av utnyttjande av arbetskraft. Människor från Serbien åker till framför allt Österrike och Tyskland och arbetar för knappt några pengar alls. Tar svarta och livsfarliga jobb. För att alternativet i hemlandet är värre.

På eftermiddagen besökte vi kvinnojouren Sigurna Kuća Beograd, vi träffade bland annat Vesna Stanojević, eldsjäl och koordinator och välkänd belgradbo som flitigt anlitas som talesperson i teve och media när det gäller mäns våld mot kvinnor.
Det var givande och inspirerande att åka ut till deras boende där de hade plats för sextio kvinnor med barn. Det finns färre kvinnojourer i Serbien än i Sverige men fler kvinnor på respektive boende. I Belgrad finns det tre skyddade boenden. Här kan vi brygga broar och hjälpas åt!

Andra dagen besökte vi Romski ženski centar BIBIJA. De arbetar riktat mot romska kvinnor och barn, målmedvetet, tålmodigt, långsiktigt och bygger relationer. För att förebygga barnäktenskap, för att hjälpa kvinnorna att gå i skola och lära sig läsa, skriva och för att lära sig ett yrke och bli självständiga. Visste du förresten att Bibija är ett romskt helgon?

Lite senare satte vi oss i en minibuss och åkte till Novi Sad, Serbiens andra stad, där vi träffade eldsjälar som arbetar för organisationen IZ KRUGA VOJVODINA. De hjälper våldsutsatta kvinnor och barn som är funktionshindrade. Via kampanjer och via internet försöker de skapa opinion. De har även utarbetat ett program som heter 365 dagar självkänsla, då de arbetar med olika övningar för att stärka kvinnor. De har dessutom gjort en studie om funktionshindrade kvinnors sexualitet genom att djupintervjua kvinnor. Jag känner spontant att vi hemma i Sverige har mycket att lära.

Att träffa så många eldsjälar under en intensiv period ger mycket energi, jag kände samhörighet, systerskap och en enorm glädje över att få dela erfarenheter och tips med dessa kvinnor. Kvinnor som brottas med samma slags våld och övergrepp, precis som vi här hemma.

De arbetar både lika och olika oss. De kämpar mot samma slags patriarkat, men med mindre förståelse från stat och myndigheter. De lever av donationer men kvinnojouren i Belgrad får pengar av Belgrads kommun.

Jag har just nu tusen idéer i skallen och är övertygad om att alla som var i Serbien har det!

Självklart ska vi göra något av det. Bygga broar, samarbeta och hjälpa varandra!

Med systerskap, mod och kärlek kommer vi långt!

S

Varken barn eller vuxen

Det svenska damlandslaget i fotboll har gått vidare till OS-final och vi gläds med Pia Sundhage och tjejerna. Pia Sundhage själv reflekterar när hon får frågan om hur stolt hon är över sin egen resa, hon säger: "Tänker på när jag började och tjejer inte fick spela fotboll...."

Det är inte så länge sedan. Och på många håll i världen är det precis så det ser ut.
Flickor får inte spela fotboll, får inte gå i skola, får inte gå ut, får inte, får inte, får inte.
Får inte vara barn.

De blir berövade sin barndom.

Samma flickor får gifta sig. Göras med barn. Flickor får föda barn. Får ta ansvar för småsyskon, för egna barn. Att de får ta ansvar betyder inte att de betraktas som vuxna i bemärkelsen fatta beslut.
De får inte fatta beslut om någonting, varken om sig själva eller någon annan.
Beslut fattas över deras huvuden.

Flickor socialiseras in i att varken vara barn eller vuxna. De ska bara vara till för andra. Slavar.

NÄR ska vi se flickornas lidande och erkänna det?

Hemma som ute i världen. För handen på hjärtat. Vi vill inte ens erkänna att vi har problem i Sverige. I Sydsvenskan kan vi läsa att vi har 132 gifta barn i Sverige och att mörkertalet förmodligen är stort. Politiker, vad väntar ni på, agera!

När ska dessa flickor får växa upp som glada, nyfikna barn? När ska de få bli unga vuxna spirande kvinnor som får välja utbildning? Som får välja om de vill gifta sig? Och sedan, tillsammans med sin partner, bestämma om de vill bilda familj?

Det finns organisationer som arbetar för att flickor ska få det bättre i världen. Plan var först med att påpeka för FN att världen måste rikta blickarna på den outhärdliga situation flickor lever i.

Den 11 oktober är det den internationella flicka-dagen och den instiftades av FN 2011. En dag gör varken till eller från, vi har haft en internationell kvinnodag sedan 1910 och ja....

Oavsett om vi har en särskild dag eller inte, det är svårt att bryta traditioner och värderingar men tillsammans i organisationer måste vi sätta press på världens ledare, på FN, på våra politiker hemma.

Vi måste också fråga oss själva vad vi kan göra för att det ska gå lite fortare att förändra världen för miljoner och åter miljoner flickor.

Flickor som varken får vara barn eller bli vuxna.

S

När en ny kvinna

När en ny kvinna kommer till oss.

Är ögonen fulla av sorg.
Är hon uppriven, trött och ledsen.
Hon sover mycket.

Hon har inte fått med sig alla sina kläder, dokument, fotografier.
I bästa fall har hon med sig en väska eller påse med lite kläder.
Plånbok, om hon var betrodd med sådan.
I värsta fall ingenting.

Han har sakta brutit ner henne. Isolerat henne från vänner och familj.
Kontrollerat varenda steg, andetag. Varje samtal, blick och sms.

Han har fått henne att sluta arbeta.
Det ska bara vara de två.
Det är så mycket mysigare om det bara är de två.

Sen övergår mysigheten till att han berättar för henne vilken oduglig skit hon är.
Skriker att hon inte klarar någonting, att hon är en värdelös fitta som förtjänar att dö.

Tiden går, lämnar spår.

Han slår henne. Våldtar.
Lånar i hennes namn, köper dyra prylar och skuldsätter henne.

Inte konstigt att hon känner sig orkeslös när hon kommer till oss.

Hos oss får hon möjlighet till en stunds ro.
Hon får en möjlighet att återerövra sin identitet, sin själ, sina egna tankar.
Hon kan bygga upp sig själv igen. Hon kan få samtalsstöd.

I bästa fall. Reser hon sig.
Känner hopp inför framtiden.
Börjar le med ögonen. Rentav skratta.

I värsta fall. Går hon tillbaka.

Dan före midsommar

Varje sommar vid den här tiden tänker jag lite oroligt på alla de kvinnor och barn som kommer att vara i vägen för en våldsam make och pappa.
En pappa som kommer att dricka i flera dagar och komma på många anledningar till att brusa upp och bli på dåligt humör.
En make och pappa som i självömkan och vredesmod kommer att slå sin fru och sina barn.

Frun kommer att försöka följa hans humörväxlingar och foga sig. Hon kommer att försöka att i förväg utläsa hans sinnesstämning så att den inte drabbar barnen.

Ju längre kvällen lider kommer han att dricka mer och mer. Till slut kommer det att smälla. Och egentligen vet frun att ingenting hjälper.

Hon kommer att göra ett misstag. Ibland gör hon det medvetet vid "rätt" tillfälle, för att skydda sina barn.

Det behövs inte mycket för att maken ska slå.

Det kan räcka med att frun skrattar åt något som sägs på teven. Eller så skrattar hon inte. Eller så har hon lagt besticken fel, eller kokar hon potatisarna för länge.

Eller är hon, som vanligt, bara fet och ful.

Oavsett, så kommer han att hitta en anledning. Och hon kommer att göra allt som står i hennes makt att skydda barnen.

S

Hej du sköna kvinnovärld

Rea på kvinnor i världen. Försumbara och utbytbara.

Istället för att leka kurragömma och lära sig matematik och fysik får hon hålla tillgodo med att att bli bortgift. Har hon tur slipper hon dö när hennes barnkropp föder fram ett nytt barn.

Oavsett har hon i alla fall större tur än hennes medsyster som vid sex års ålder blir fasthållen och oförmögen att undkomma rakbladet.

Och hon har också mycket större tur än hennes olyckssyster som säljs till en sexhandlare vid tre års ålder.

Hon kan ha riktig otur att bli slängd i skogen som nyfödd för att dö.

Kanske kommer hon någon gång att bli våldtagen när hon går ut för att uträtta sina behov eftersom "toaletten" är en gräsplätt en bit ifrån rucklet där hon bor.

Kanske blir hon gravid men får inte göra abort för att det är förbjudet, ja hon får inte göra abort ens om hon har blivit våldtagen eller riskerar att dö om hon föder fram barnet.

Hon får inte använda preventivmedel utan måste föda barn tills kroppen inte orkar längre och hon dör alldeles för tidigt.

Skulle hon få för sig att gå på bio en kväll riskerar hon att bli gruppvåldtagen om hon väljer fel buss. Men har hon tur slipper hon få vassa spetsiga saker uppkörda i underlivet.

Hon kan också få för sig att roa sig på en färja och bli så kraftigt berusad att hon helt plötsligt befinner sig instängd i en hytt med åtta män. När de börjar våldföra sig på henne vågar hon inte göra motstånd och senare i en rättegång kommer samtliga män att frias för ord står mot ord. Och visst känns det naturligt att en kvinna vill ha sex med åtta män.

Hon får bara gå ut i sällskap av sin förmyndare. Förmyndaren kan till exempel vara hennes son, han räknas som vuxen vid tolv års ålder. Hon måste klä sig på ett visst sätt annars kommer klädpolisen och tar henne. Hon är inte betrodd att köra bil, det kan göra att hon inte blir med barn påstås det.

Hon får inte ärva lika mycket som en man. Hon har inte rätt till sina barn om hon vill skilja sig.

Har hon riktig otur kanske hon någon gång under sin livstid råkar ut för en syraattack, att bli levande bränd eller stenad.

Om det råkar bli krig i hennes land riskerar hon att bli våldtagen av soldater. Om hon kommer undan dem kanske hon istället bli våldtagen i lägret hon har flytt till. Om hon inte har något att äta eller att ge till sina barn kan hon tvingas byta sex mot mat.

Hon ska sänka blicken, inte skratta högt och rått i det offentliga.

Hon får räkna med oskuldskontroller.
Hon straffas om det finns en misstanke att hon inte är oskuld.

Hon får inte vistas bland andra människor när hon har mens eftersom hon då betraktas som oren.

Hon får inte välja att dricka så mycket alkohol som hon känner för. Om hon gör det riskerar hon att bli våldtagen på krogtoaletten, i taxibilen eller i portuppgången till hennes bostad.

Hon kan lika gärna bli våldtagen hemma i sitt eget hem av någon hon känner väl.

Några dömer henne om hon väljer bort att skaffa barn. Andra om hon väljer bort sin arbetskarriär.

Hon tjänar ofta mindre än en man trots att det utför samma jobb.
Hon är oftare fattigpensionär än en man.

Kommentarer och gliringar om sitt utseende får hon stå ut med, vare sig hon vill eller inte. Är hon inte tacksam för komplimangerna är hon en häxa och bitch med pms.

Hon får stå ut med att bli tafsad på var hon än rör sig i det offentliga rummet, från det hon börjar skolan och framåt.

Hon får stå ut med att bli kallad för skamlös hora om hon bejakar sin sexualitet.

Hon får stå ut med sexuella hot om hon tar sig ton i media.

Hon kan råka ut för att hennes ex-pojkvän lägger ut filmer på nätet när de har sex. Bara för att hämnas.

Hon kan råka ut för en man som till en början är kärleksfull men som när hon blir gravid börjar slå henne och sparka på hennes mage. Och om hon får för sig att lämna honom spårar han upp henne och slår ihjäl henne. Trots att hon har berättat för släkt, vänner, polisen och socialen. Trots att myndigheterna vet att mannen hade ett gediget förflutet som kvinnomisshandlare och mördare.

Så älskade kvinna, var du än bor i världen. Vad du än gör.
Det finns särskilda regler för dig.
Du blir alltid bedömd och dömd. Och i värsta fall dödad.

Det är året-runt-rea på dig. Minst 50 procent.

S

Inte ensam

Aftonbladet kör en artikelserie den här veckan som de kallar #INTEENSAM. De vill belysa hur stort och omfattande ofredandet mot flickor och kvinnor är, och hur tidigt det börjar.
Vi är naturligtvis glada att de gör det.
På twitter finns en hashtag #inteensam där du som har blivit utsatt kan berätta om dina egna upplevelser. Om inte annat är det bra att få det ur sig. So spit it out girl!
Jag som arbetar på en kvinnojour och som dagligen ser den yttersta konsekvensen av att kvinnor blir ofredade har ett antal frågor som jag vill få ur mig.
Varför har det blivit normaliserat med tafsande och verbala påhopp? Varför viftas det bort med ett "äsch du vet väl hur han är?" Varför har det viftats bort sen tidernas begynnelse?
Varför kan vi inte enas om att nej, vi vill inte lyssna på tramset om att vi vet hur pojkar är. Pojkar är individer precis som flickor. Det är bullshit att alla pojkar är "sådana". Inte alla pojkar är eller vill vara sådana. Släpp fram pojkarna som inte är sådana och låt dem vara förebilder. Sluta avfärda detta med att det är genustrams. Det är inte genustrams att vidhålla att människor är individer och inte sitt kön.
Och kan inte alla vi vuxna säga till pojkarna som drar flickor i håret, som knuffas och retas? I lekparken, på förskolan, på tunnelbanan, oavsett vilka vi är. Säga: Du har ingen rätt att knuffa någon. Säga det igen och igen och igen. Bagatellisera inte beteendet. Säga det igen och igen och igen. Sluta dra. Sluta slåss. Sluta skrik. Säga det till deras föräldrar. Visa civilkurage.

Och på tal om föräldrar. Varför pratar inte pedagoger med gossarnas föräldrar? Har de givit upp? Om de pojkar i skolan som trakasserar sina klasskompisar sexuellt inte får tillsägelse, om lärarna blundar, vad händer då med flickorna?
Och på tal om tillsägelse, varför tror en del föräldrar att deras barn är oskyldiga? Är det för att de inte vill se sitt eget misslyckande i uppfostran? Eller är det likadant i familjen? Föräldrarna uttalar sig förklenande om grannar, kändisar, kvinnor, homosexuella och är på det viset urusla förebilder? Ser de överhuvudtaget vilka urusla förebilder de i så fall är?

Hur många artikelserier, teveprogram och insamlingar ska vi ha om mobbing?
När ska vi sluta att bara prata, när ska vi börja agera?

Hur kommer det sig att fortfarande anno 2016 stämplas kvinnor som horor och män som kungar?
Idag behöver ju kvinnor inte bli med barn när de knullar runt. Varför är det "äckligare" att ha varit med många män och "coolt" att ha varit med många kvinnor? Sexakten är densamma. Könssjukdomar drabbar både pojkar och flickor om de inte skyddar sig. De är lika äckliga/coola.

Och hur kommer det sig att vi fortfarande anno 2016 pratar om mödomshinnor? Och att det är bättre att ha en påhittad hinna kvar, och spara sig till en enda sexpartner? Varför tycker en del föräldrar att det är viktigt att deras dotter inte har sex före äktenskapet? Varför kan de inte rucka på sina ingrodda fördomar och erkänna det de egentligen vet, nämligen att även deras flicka har en sexualitet och en spirande lust? Precis som deras son. Varför inte säga till sin dotter, älskade flicka, innan du börjar ha sex, tänk på att du kan skydda dig, du behöver inte bli med barn. I alla fall i vår del av världen skulle det kunna vara så. Att föräldrar pratar med sina barn, även om sex.
Om vi inte tillåter våra döttrar att få bejaka sin lust på lika villkor som våra söner då kväser vi dem. Tidigt. Vi skriver på kontraktet att flickor kan delas upp i goda och dåliga. Att vi redan på deras klädsel och smink kan se vilka som är bra och vilka som är dåliga. Och vi ger oss alla spelrum för att kommentera dem efter deras sätt att klä sig. Det ena ger det andra.

Till er underbara flickor därute vill vi säga så här: Sluta inte säga ifrån. Tystna inte. Säg inte, det är ingen idé. Ingen lyssnar. Vi är många som lyssnar.
Men vi måste  också agera genom att säga ifrån mot ofredande.
Så sluta att enbart prata, börja agera. Som föräldrar, som pedagoger, som medmänniskor, kvinnor och män.
Själv är jag en nybliven aktivist. När jag är ute i det offentliga bevakar jag spontant att flickor och unga kvinnor inte blir ofredade.
#nyblivenaktivist och #inteensam

S

I namn av mamma

Idag söndag är det Mors dag.
Förutom att köpmän blir gynnade och mammor glada har jag ett kort och kraftfullt önskemål på denna alla mödrars dag. Jag tycker nämligen inte att det räcker med en fångst blommor eller en teckning till världens bästa mamma.
Så här kommer den:

Sluta använda det kvinnliga könsordet som förolämpande invektiv.

Anledningen till mitt önskemål är att på väg hem från jobbet igår, när jag hämtade ut ett brev på posten hörde en man bakom mig skrika "din djävla fitta" högt och aggressivt upprepade gånger. Trots att det inte var riktat mot mig personligen kände jag ett oerhört obehag. Han skrek föraktfullt och nedvärderande.
Jag tittade snabbt åt hans håll men kunde inte bedöma om han var en "normal" arg man, en snedtänd missbrukande man eller en psykiskt sjuk man.
Jag kunde heller inte avgöra om han hade sällskap av en djävla fitta eller om det var en inbillad fitta han skrek åt.
Orden fick i alla fall igång mig att börja fundera över hur vi använder svärord i allmänhet och könsord i synnerhet. Och varför det alltid är det kvinnliga som används negativt.

Vi använder dessa ord när vi är förbannade, fulla, hämndlystna, aggressiva, vi använder dem när vi är allmänt vidriga, hånfulla och elaka.Vi till och med likgiltighetsanvänder dem. Som utfyllnadsord.

Vi använder dem till vardags. På skolgården, i omklädningsrummet, på pendeltåget, restaurangen, biografen, i affären. Som allmänna skällsord.

I namn av min mamma, din mamma, alla mammor, alla människor.

Börja reflektera över om du använder onödiga skymford slentrianmässigt, alldeles för ofta. Ord träffar, sårar och betyder alltid något.

Ha en förträfflig Mors dag och gör någon glad!
/S

Den ohämmade lystna blicken

Sommaren har slagit till och vi kan äntligen klä oss i klänning, shorts, linne. Hej då mössa, halsduk och vinterrock, hej hej flip-flops.

Vi exponerar våra kroppar inte bara för solen utan även för varandra i det offentliga rummet. 

Och då kommer vi in på det där med vem som tittar på vem och på vilket sätt vi tittar på varandra. 

Att vi människor tittar på varandra är inget konstigt, det har vi gjort i alla tider. Vi attraheras av varandras lukter, utseende, skratt, personlighet. 

Men nu är det inte den sortens blickar och attraktionsspel jag menar.  

Jag pratar om den manliga blicken. Ni vet den där öppna, lystna, ohämmade, kättjefulla, rovdjursblicken. Som drabbar särskilt unga kvinnor överallt, när som helst.

Redan på långt håll ser jag att HAN har valt ut mig, att HAN vill att jag ska möta hans blick så att HAN får le mot mig, säga något om hur mycket HAN uppskattar min kropp, typ något subtilt smickrande som oh la la vilken rumpa eller you sexy thing. 

Vad som händer inom mig är att jag får rysningar i hela kroppen. Av obehag. Det jag tänker i mitt stilla sinne är kan inte du bara hålla käften. Titta javisst, jag kan knappast förbjuda dig att ogenerat glo men kan du inte anstränga dig och försöka att vara lite diskret!

Jag kan välja mellan att titta åt ett annat håll, låtsas som att jag inte hör och ser eller bemöta hans blick, svara på kommentaren.

Om jag väljer att himla med ögonen och be honom dra kan jag istället för oh sexy lady få höra öh, hörru bitch, du är för fet för att ignorera min uppmärksamhet.

Jag ska nämligen vara tacksam för att HAN vill ge mig uppmärksamhet.

Men.

Jag vill inte ha blickar på mig eller ord kastade efter mig när jag är i det offentliga rummet.
Jag vill inte att mäns ögon girigt och geggigt ska kleta över mina bröst, höfter och rumpa.

Som vore jag ett tingest som bara planlöst går omkring på gatan med en endaste längtan, att vara ett vandrande uppkåtningsobjekt.

När jag kanske i själva verket går och tänker på mitt senaste projekt på jobbet eller bara något så trivialt som att jag vill köpa nytt nagellack. Totalt ointresserad av någons pockande begär.

Men jag vet - de här männen skiter fullständigt i vad jag vill och tycker.

S

Taxi var god röj

Välkommen till Taxi Stockholm, just nu är det många som ringer till oss med det blir alldeles strax din tur.

Är du företagskund, tryck 1.
Är du privatperson, tryck 2.
Är du sexköpare, tryck 3.

Igår kunde Kalla Fakta visa hur en del av Taxi Stockholm:s taxichaufförer hjälper sexköpare att hitta till prostituerade på Stockholms gator.
De kör torskarna till gatorna, låter dem göra upp om priset i baksätet på taxibilen, kör dem till avskilda platser där de med tickande taxameter väntar medan sexköpet genomförs, för att sedan köra dem tillbaka till stan. Så smidigt för alla parter. Win win, all the way.

Om nu Taxi Stockholm vill utvidga sin verksamhet och även bedriva koppleriverksamhet kan väl de vara vänliga att upplysa om det så att jag kan välja bort dem.

Sjukt, sjukt. Luttrad som jag är tror jag inte ett ögonblick att det endast är Taxi Stockholms chaufförer som "hjälper" kåta män som inte orkar ragga på krogen, att hitta andra smidiga sätt att tillfredsställa sig sexuellt på.
Eller vad det nu är man tillfredsställer genom att köpa en annan människas kropp?

Jag tror att hela branschen är nerlusad av hjälpsamma samariter. Samariter som i all sin barmhärtighet och empati för nödställda män hjälper till att upprätthålla vidrig maktordning och unken kvinnosyn.

Och, nej jag tror inte att alla taxichaufförer gör så. Men i reportaget var det tio av fjorton chaufförer som "hjälpte" kunden. Det är på tok för många, tycker ni inte?

Kom nu inte dragandes med att det är världens äldsta yrke och att vi inte kan göra något åt det.

I en marknadsekonomi gäller tillgång och efterfrågan. Och det är efterfrågan som  styr tillgång. Sexköp är dessutom förbjudet i Sverige, liksom koppleriverksamhet.


Och på tal om makt. Ska vi bojkotta Taxi Stockholm?

S

Bekräfta - har jag gjort rätt?

Bekräfta mig! Bekräfta mig nu! Överallt i sociala medier vill både gamla och unga människor bli bekräftade. För sitt utseende, att de tränar duktigt, att de är bra på att laga mat, att de är kulturella och äventyrliga, att de reser mycket, umgås med sina nära, att de har en snygg partner, ett fantastiskt förhållande, ja ni fattar.

Vi är alla, på ett eller annat sätt, artister i denna livets cirkus. 

Många förfasar sig över denna vår ytlighet och moraliserar mer än gärna, ofta raljant. Själv tillhör jag inte den skaran, jag tycker inte att det är något konstigt med att vi människor vill bli sedda. Idag har vi en ny kommunikationsarena, hembygdsparken och kyrkan är utbytta mot Instagram och Facebook. Vi människor vill vara i ett sammanhang och vi vill tillhöra.

Jag vill hellre prata om kvinnor som vill få en annan slags bekräftelse. En sorglig och negativ bekräftelse. En bekräftelse som borde vara självklar.
I mitt jobb på kvinnojouren möter jag kvinnor som ringer eller kommer på samtal och vill höra att de har gjort rätt. Eller snarare, att de inte har gjort fel.

Unga och gamla kvinnor som skuldbelägger sig själva för att de sa si eller så, gjorde på ett visst sätt, tittade åt fel håll, lyssnade inte tillräckligt uppmärksamt, valde fel kläder eller bara skrattade för högt. Ord och handlingar som ledde till negativa konsekvenser för dem i form av psykiskt, fysiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld.

Det gör ont i hjärtat att lyssna på kvinnorna och jag har lust att vråla:
Det är klart att du har gjort rätt!
Om du kände att han förnedrade dig och du sa ifrån, då är det är klart som korvspad att du gjorde rätt! Det är din känsla som är rätt. Skit i honom!
Men det är inte självklart för dem.

Jag vill prata om hur vi kan göra för att det ska vara självklart. Alltid och för alla. Det som känns fel tar jag inte. Jag tar ingen skit.

Alldeles för många kvinnor har gått på argumentet att de är provokativa när de hävdar sig.
Att de ska ta emot, inte käfta emot. Många kvinnor upplever att de inte har en självklar rätt till att ta plats i det offentliga rummet. När de tar plats utsätts de för hat och hot. En del tystnar, andra kämpar på.

De kvinnor jag pratar med har inte ens rätt till att ta plats i det egna hemmet, i den privata sfären. De får inte spela huvudrollen i sitt eget liv.

Socialiseringen börjar i förskolan. Gjorde det ont? Men lilla gumman, han drar dig i håret för att han gillar dig. Fortsätter i grundskolan. Han knuffar dig för att han tycker du är snygg och vill ha din uppmärksamhet.

Gradvis vänjer vi oss. 

Reklammakarna hjälper oss att se till att vi är rakade, rena och attraktiva. Poserande och tysta.

Hur socialiserar vi unga kvinnor till att bli mer modiga, självsäkra och i vissa fall rasande?

Hur bryter vi detta?

S

Ibland är det extrakul med årsmöte

I helgen var vi några från Kvinno- och Tjejjouren Huddinge på Unizons årsmöte. 

Unizon, som är vår riksorganisation hade samlat nära 160 delegater från hela Sverige.

Det är så roligt att få delta, det är andra året i rad för mig och det är så kul att få träffa representanter för kvinno- och tjejjourer över hela landet, att mingla och att få frottera sig med varma härliga glada kvinnor och jodå, några män. Under mötet förs motioner fram av både nya och gamla röster. Det ska röstas och voteras och diskussionerna är många och det är högt i tak.

I år firade Unizon tjugo år och detta firades drottninglikt på ett Ekolsunds slott.  

Vi var en aningen extra förväntansfulla och spända i år eftersom vi tävlade om det årliga idépriset för bästa innovativa idé som kan främja ett jämställt samhälle fritt från våld. 

Och vet ni, vi vann! Vi blev så glada, så glada! Vi tävlade med vårt metodpaket MEDVETEN.

MEDVETEN är en metod som vi har tagit fram för personal som arbetar med ungdomar. Metoden, i form av övningar, går ut på att göra ungdomar medvetna om de strukturer som reglerar makt mellan oss människor och att ge dem redskap för att aktivt kunna jobba med att förebygga hot, våld och trakasserier.

Motiveringen till att vi vann priset löd: 

”Metodmaterialet MEDVETEN uppmuntrar unga till ökad medvetenhet och förståelse kring normer, koppen, sex och livet på internet.

MEDVETEN riktar sig till alla unga i Sverige idag och kan anpassas till gruppens ålder, kognitiva förmåga och fysiska funktioner.

MEDVETEN har stark förankring i läroplanen, vilket gör det lättare för lärare, rektorer och kuratorer, att välkomna i detta fall, Tjejjouren Huddinge, in på skolorna.”

Vi är överväldigade och otroligt stolta och hoppas att så många som möjligt vill hjälpa oss att sprida detta till så många lärare, rektorer, kuratorer och andra som arbetar med ungdomar!

S

Barnet klarade sig

Vaknade i morse och läste två artiklar  i Sydsvenskan och Aftonbladet om en socialsekreterare som besökte en kvinna i hennes hem, igår kväll. Socialsekreteraren tog med sig två poliser för säkerhets skull. En man dyker upp som visar sig vara den misshandlade kvinnans man.
Han rycker till sig ett barn och hotar att slå det. Tumult uppstår. Poliserna blir misshandlade av den "bitige" mannen. En polis får fraktur på ett finger, den andre klarar sig lite bättre. Poliserna blir dessutom pepparsprejade av sin egen pepparsprej.

Och sen slutklämmen:

Barnet tog ingen skada. Läste jag verkligen rätt? Jag läser en gång till i Sydsvenskan. Jo, det står så: "Barnet skadas inte i handgemänget, däremot poliserna."
Aftonbladet som också skriver om händelsen, avslutar artikeln med: "Barnet som mannen ryckt till sig klarade sig oskatt."

Bär med mig barnet i huvudet hela vägen till jobbet.
Tänker mig in i hur barnet upplever detta.
Det är vardag, klockan är tio på kvällen. Tre personer, varav två i uniform ringer på din dörr. Din mamma öppnar och du står bakom henne i dörröppningen och kikar.
Plötsligt dyker din pappa upp och rycker bryskt tag i dig. Skriker att han ska döda dig. Sen händer allting fort. Din pappa släpper taget om dig och två poliser går emot er och börjar slåss med honom. Det skriks, du hör och ser slag måttas. Din pappa lyckas få tag på något från en av poliserna, du ser inte vad men hör ett ljud och någon som skriker till av smärta.
Du försöker nå din mamma som gråter och är rädd. Den tredje personen som kom med poliserna är lika rädd som din mamma.

Har detta barn inte tagit någon skada? Nej inte fysiskt. Den här gången tog barnet bara psykisk skada.
Många barn tar skada varje dag av att bevittna hur deras mamma får stryk av sin pappa. Ofta får de själva också stryk. Barnen utsätts för både psykisk och fysisk skada.

Vi får inte glömma den psykiska skadan. Nog kunde man ha skrivit annorlunda i artiklarna. Åtminstone lagt till ordet fysisk.
Ingen fysisk skada.

S

Krossade drömmar till påsk

Påsken är inte en glad högtid för alla barn. Det är istället en av alla dessa helger de återigen får sina drömmar krossade.
Många barn önskar att det inte fanns några påsklov.
Det är inte påskharen som kommer hem till dem och gömmer godis i deras trädgård. Det är inte en veckas avslappning och befrielse från läxor som hägrar.
Det som väntar är en spänd förväntan. Hårt hårt spänd.
När kommer pappa att brisera? Hur många gånger kommer han att brisera? Kommer han bara att slå deras mamma eller ger han sig på dem också? Kommer han bara använda knytnävarna, eller kommer han att kasta möbler också?
De kommer nogsamt att lyssna på sin pappas röst. Lyssna efter nyanserna. När kommer pappas röst att gå upp ytterligare en oktav? När går han över den där gränsen och blir argare och argare? När blir pappas röst sluddrigare och sluddrigare?

Barnen försöker vara tysta och osynliga, inte reta upp pappa. Inte synas.

Att få äta ägg och godis resten av veckan är en ouppnåelig dröm. Lyxen är att pappa slutligen slocknar av utmattning i soffan eller på golvet.

Om du vet om att det finns barn i din omgivning som lider. Ring socialjouren eller polisen. Hjälp barnen och deras mammor att få ett anständigt liv igen. Och börja drömma.

Är du MEDVETEN?

Kvinno- och Tjejjouren Huddinge har tagit fram ett metodmaterial som heter MEDVETEN.

Vi tycker att vi vuxna måste ge unga kunskap, trygghet och styrka att själva våga agera i situationer som kan vara obehagliga eller kränkande, både för sig själva och för andra.

Materialet riktar sig till er som arbetar med ungdomar i skolan, på ungdomsgårdar eller driver ungdomslag och är uppbyggt i två åldersanpassade block, från 12 till 15 år och från 16 år och uppåt.

MEDVETEN har fyra teman, "Normkritik", "Kroppen", "Sex, Relationer och Ömsesidighet" och "Internet".

MEDVETEN bygger på konkreta övningar och uppmuntrar till diskussioner och att våga dela åsikter med varandra.

Hur många 8 mars behöver världen?

Idag är det den internationella kvinnodagen. Igen.

Världen över uppmärksammas kvinnor på olika sätt.
I en del länder hyllas modern och barn gör fina teckningar till sina mammor.
På andra ställen listas de tjugo mäktigaste kvinnorna inom politik, medier, high tech, mode.

På andra håll händer ingenting. Kvinnor fortsätter att vara handelsvaror och slavar. Blir könsstympade, våldtagna, bortgifta mot sin vilja, gravida mot sin vilja.

Det finns länder där man på fullt allvar påstår att kvinnor riskerar att inte kunna bli gravida om de kör bil.
Det finns länder som inte tillåter abort, inte ens i de fall där små flickor som har blivit våldtagna riskerar att dö.

I Sverige har vi försiktigt börjat prata om hedersproblematik trots att vi har haft minst tjugo år på oss.
I Sverige vid våldtäktsrättegångar ifrågasätts fortfarande kvinnans klädsel och berusningsgrad.

När kvinnor försöker prata om mäns våld mot kvinnor så finns det så många i övrigt kloka män som genast blir förfördelade och skriker ut sin ångest över att de blir ihopklumpade med våldsamma män.

Men hur ska vi göra? Hur ska vi mötas? Hur ska vi få till en verklig förändring?
Vi människor.

Vi skriver år 2016 och det är fortfarande egentligen ingen skillnad.
Just idag "firar" vi och "uppmärksammar" kvinnor världen över.

Imorgon business as usual.
Imorgon delas kvinnor upp i madonnor och horor.

En luttrad och något missmodig vanlig kvinnojourskvinna