Varför gick du inte? Varför gick du tillbaka?

Det är inte så lätt att lämna en man som gradvis har förminskat dig, en man som kontrollerar dig på olika sätt. En man som säger att han älskar dig. 

När man går tillbaka då vet man var han är och vad som väntar. Man behöver inte stadigt se sig om.

Att lämna är inte enkelt och när man är som mest sårbar blir kvinnan fortsatt förminskad genom att andra inte vill tro på vad som hänt.

Det behövs så mycket bevis för att en anmälan om mannens våld skall gå vidare till en rättsprocess och ännu svårare att få mannen fälld för brottet.

Att hjälpa kvinnorna till ett nytt liv är inte enkelt det är en svår process men fantastiskt när man ser förändringen i henne, när hon tar tillbaka sitt liv och lämnar våldet bakom sig.

Anna
Kvinnojouren Huddinge 

Någon måste ta ett helhetsansvar

Mäns våld mot kvinnorna är ett stort samhällsproblem. Bakom rubriken ”Familjetragedi” döljs kvinnorna som dödats av en man de älskat och litat på med ett övervåld som är ofattbart. Många gånger kände myndigheterna till att kvinnan levt i en potentiellt livshotande situation. Ca hälften av männen som mördat sin kvinna var på något sätt känd av socialtjänsten, kriminalvården, polisen eller vården. Om någon tagit ett helhetsansvar – hade kanske en del av dessa kvinnor levt idag.

Många av dessa kvinnor efterlämnar barn. Barnen har många gånger sett pappan eller styvpappan mörda deras mamma och en del har även försökt stoppa det. Idag lever 206 minderåriga barn i Sverige vars mamma mördats av deras pappa eller styvpappa.  Fyra av 10 barn har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare.

Dessa barn har ofta nekats psykhjälp, tvingats umgås med pappan, flyttats mellan familjehem och syskonskaror har splittrats! Hur är detta möjligt?

Anna

Kvinnojouren Huddinge

Rätt att träffa pappa

Vilka starka kvinnor, vilka underbara barn hur kunde de råka så illa ut.

Hur ser huvudet ut hos förövaren egentligen. Hur kunde han göra sina nära så illa.

Hur lång tid kommer det inte att ta för dem att lägga det hemska  bakom sig. Kommer de någonsin att kunna göra det. Kontakt med förövaren måste de ju ha.

Barnet har ju rätt att träffa sin pappa!

Anna

Kvinnojouren Huddinge

Våldet tar aldrig semester

Många kvinnor och barn har en svår tid under sommaren/semestern.

Inget blir bättre trots mannens löften om förändring, våldet ökar. De har semester, hon får ingen ro har ingenstans att ta vägen, försöker skydda sina barn.

På kvinnojouren har vi öppet som vanligt under sommaren.

Behöver du råd och stöd, kontakta oss!

Anna

Kvinnojouren Huddinge

Projektmedel

Vi  är glada över de projektmedel som vår Tjejjour fått för att ta fram en metod för att nå ut med information om tjejers utsatthet och tjejjourens verksamhet.

Syftet är att förebygga våld, hot, övergrepp och trakasserier mot unga tjejer/kvinnor samt att stödja unga tjejer/kvinnor som utsatts eller blir utsatta. 

Vi hoppas att redan under hösten kunna testa metoden i skolor och på fritidsgårdar. 

Anna

Kvinnojouren Huddinge

Lyckan blandas med oro

Det är en lycklig dag när en kvinna får besked om att hon fått en bostad.

Hon äger ingenting men med hjälp från frivilliga som skramlar ihop möbler och husgeråd kommer bostaden så småningom att bli ett bra hem att flytta till.

Men lyckan blandas med oro, nu skall hon klara sig själv och hon har aldrig tidigare levt ensam, hur skall det gå. Hon känner också en viss oro för mannen, tänk om han listar ut var hon bor.

Vad ligger i ert löfte regeringen?

Regeringen utlovar mer stöd till de ideella kvinno- och tjejjourerna i sin vårbudget. Vi som jobbar i verksamheten välkomnar detta samtidigt som vi vill veta vad det betyder rent konkret. Kommer vi att få pengarna utbetalda direkt till oss eller blir det i form av projektpengar?

Verksamheten på Kvinno- och Tjejjouren Huddinge är till stor del beroende av ideella insatser. För att ge de stödsökande kvinnorna den praktiska hjälp och stöd de behöver för att kunna bearbeta det de varit utsatta för och för att stödja dem i deras arbete till ett nytt liv behöver vi ytterligare resurser. Vi behöver anställa fler och vi vill att kommunerna prioriterar bostäder till dessa kvinnor.

Förutom det fysiska och psykiska våldet har det ekonomiska våldet ökat. Kvinnorna har många gånger skulder som förorsakats av mannen, då han lurat henne att skriva på dokument, m.m. Sociala medier gör också att hoten ökar. Tyvärr ser vi inte att trenden minskar, utan tvärtom att den ökar.

Antalet kvinnor som vi avvisar från vårt skyddade boende ökar för varje år. Platsbristen har lett till att vi nu avvisar dubbelt så många hjälpsökande kvinnor mot för fyra år sedan. 2010 avvisades 37 kvinnor, 2014 var siffran uppe i 63 kvinnorH. Och detta trots att vi sedan september 2010 har ökat antalet boendeplatser.

Bostadsbristen i kommunen är en av orsakerna till att det är svårt för kvinnorna att komma vidare till eget boende, vilket i sin tur gör att vistelsen i det skyddade boendet ofta blir betydligt längre än de tre månader som vi anser är önskvärt. I vissa fall har vi haft kvinnor hos oss längre än ett år och i en del fall kan det till och med bli så att kvinnan går tillbaka till förövaren. 

Vi önskar att särskilda resurser satsas på att kvinnor som utsatts för våld ska få en bostad. Barnen behöver tryggheten i ett eget hem utan våld, barnen behöver plats på förskola eller skola. Mammorna behöver få jobba eller studera. Familjen behöver skapa sig ett eget lugn och ro. 

Till vår kvinnojour behöver vi anställa fler personer som säkrar kontinuiteten och kvalitén i arbetet, vi behöver utveckla och stärka formerna för samarbetet mellan anställda och volontärer. Vi behöver upprusta vårt skyddade boende, vi behöver satsa på aktiviteter till våra stödsökande och inte minst deras barn, vi behöver ständigt utbilda och utveckla våra anställda och volontärer och vi behöver kontinuerlig handledning för dessa. 

Listan på åtgärder är lång och drömmen vore att vi fick pengar direkt eller via vår paraplyorganisation, inte i form av projektmedel. Det krävs resurser, resurser som vi behöver satsa på kvinnorna och inte på att formulera projektansökningar. Det vore bra om man kunde hitta ett sätt att fördela pengarna till jourerna, som skulle kännas rättvist, exempelvis utifrån antalet boendeplatser. 

Hur det kommer att se ut i praktiken återstår att se.

Just nu i huvudet på en jourkvinna