Jag
önskar att alla kvinnor och barn i vårt skyddade boende fick en frist på, säg
tre månader innan de behöver träffa förövaren. Det skulle ge dem tid att
”landa” och bearbeta det som skett innan de behöver diskutera barnens umgänge
med pappan.
När
en kvinna går till mötet på socialtjänsten är det första gången hon träffar
förövaren efter att hon flytt från honom.
Hon känner sig liten och rädd och hon börjar gråta. Hon är rädd för
mannen och hon är rädd för att han skall ta barnen ifrån henne.
Kvinnan
mår dåligt, barnen mår dåligt – ge dem en chans att bearbeta det de gått igenom
innan de tvingas tala om umgänge! På vems villkor skall umgänge ske?
Anna
Kvinnojouren Huddinge