fredag 17 augusti 2018

Val om tjugofyra dagar

Om mindre än en månad är det val.


Kvinnojouren Huddinge har funnits i trettiofem år och under den perioden har vi tagit emot nästan ettusensjuhundra kvinnor och barn i vårt skyddade boende och haft mer än 4400 stödsamtal, enskilt eller i grupp. Vi har stor erfarenhet och specifika kunskaper om mäns våld mot kvinnor.
Varje kvinna och barn som kommer till oss bär på sina unika livsöden men det går en röd tråd genom kvinnornas berättelser om psykiskt, fysiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt våld.

När kvinnorna kommer till oss är de utmattade och trötta. Första tiden sover och gråter de. De berättar för oss vad som har hänt. Vi lyssnar och vi ser vad kvinnorna och deras barn behöver för att kunna återta makten över sina egna liv, återerövra värdigheten och självkänslan och mod att börja om på nytt.

Utifrån tusentals kvinnors och barns berättelser har vi följande önskelista till våra politiker:

1 Låt kvinnorna och barnen få en fristad i tre månader när de kommer till kvinnojouren. De behöver hämta krafter, berätta sin historia, bli trodda på och starta läkningsprocessen. Låt dem få bo hos oss utan att behöva söka bidrag, söka jobb, börja studera eller annat som har med deras ekonomiska situation att göra.

2 Tvinga inte barnen att träffa sin pappa/förövaren under de tre första månaderna. Låt dem få prata med en vuxen som lyssnar på dem ur deras perspektiv. De måste få en möjlighet att förstå vad de har gått igenom och att det inte är deras fel!

3 Se till att ha öronmärkta platser i förskola och skola för barn som bor på skyddat boende, året om, för att de inte ska straffas med isolering på grund av att deras pappa har utsatt dem och deras mamma för våld.

4 Gör det lättare att hitta utslussningsboenden till kvinnor och barn när de inte har skyddsbehov längre medan eventuell bodelningsprocess pågår. Slussa inte ut kvinnorna till vandrarhem där det ofta finns män med annan problematik.

Grundprincipen bör vara att kvinnorna och barnen kan bo kvar i det egna boendet och att det är förövaren som ska flytta ut och att det är hans livsutrymme som ska inskränkas.

Låt oss ge er konkreta exempel på hur det går till i verkligheten:
Kvinnorna flyr mannen och har ingen bostad, kan inte gå till jobbet, kan inte låta barnen gå till förskola eller skola. Hon får inte med sig kläder till sig och barnen, ibland får hon inte ens med sig sitt körkort, pass eller bankomatkort. Det har också hänt att kvinnan inte fått med sig sina löständer, de egna tänderna slogs ut av mannen.
Mannen hämnas genom att byta lås på dörren, förstör hennes och barnens tillhörigheter, berättar för myndigheter om vilken hysterisk hämndlysten galning kvinnan är. Han begär omedelbart att få träffa sina barn, han kräver sin rätt.

Vi menar att mannen, som utsatt kvinnan och barnen för våld är den som ska flytta ut. Vi ser gärna att det utdöms kontaktförbud i det egna hemmet. Förövaren ska inte ha tillgång till hemmet utan där ska mamman och barnen få bo.

Mäns våld mot kvinnor är ofantligt och orsakar ett enormt personligt lidande för de utsatta. I extrema fall leder våldet till döden. Varje år dödas mellan tretton till sjutton kvinnor av den man hon litat på och älskat. 

Våldet kostar också samhället gigantiska summor pengar varje år i form av sjukhusbesök, sjukskrivningar, rättsprocesser, fängelsetid, polisingripanden och andra stödinsatser som de utsatta kvinnorna och barnen behöver.

Samhället har misslyckats. Börja lyssna på kvinnor och ta dem på allvar!

S


fredag 6 juli 2018

Girls on bikes - for a good cause


Tuffa brudar i kortege genom centrala Örebro i ett manifest mot kvinnovåld.

Förra lördagen anordnade M.I.L.F MC klubb i Örebro för tredje året i rad eventet Girls on bikes - for a good cause, en manifestation för att uppmärksamma Kvinnohuset i Örebro och deras arbete för våldsutsatta kvinnor och barn.
Etthundrasextiosju motorcyklar deltog i kortegen varav cirka en tredjedel var kvinnliga förare. I täten åkte en enorm limousin och i den kvinnohusets alla barn tillsammans med ordförande Britten Uhlin.

Sakta, sakta brummade hojarna genom stan som fick åskådare att stanna upp, undra, fota och tjusas.

Själv åkte jag på plats nitton i kortegen.
Det var en ”ryslig” upplevelse! Ryslig på så vis att jag hade gåshud under hela kortegen.

I hela mitt liv har jag älskat motorcyklar och MC-folket. När jag fick höra talas om detta evenemang kände jag att jag bara måste få vara med. Så viktigt. Så tydligt. Så mycket jag.

Att halva mitt rotsystem kommer från dessa trakter gjorde saken än mer angelägen för mig.  
Vilken lycka att se alla dessa engagerade knuttar och likasinnade som alla var där för att visa och ge stöd åt våldsutsatta kvinnor och barn.

 Det var fantastiskt. Det var stort.

Insamlade pengar sköt långt över målet och en mycket nöjd M.I.L.F-president kunde lämna över en ansenlig summa på 52 700 kronor till en ännu nöjdare ordförande för kvinnohuset. Pengarna kommer användas till att sätta guldkant på tillvaron för kvinnor och barn i boendet.
Men viktigast av allt är kanske att många, många fler Örebroare blivit medvetna om det pågående våldet som varje dag drabbar kvinnor och barn.

Britten Uhlin, ordförande i Kvinnohuset Örebro

G

torsdag 21 juni 2018

Det ständigt närvarande våldet

Våldet är ständigt närvarande. Det pågår överallt och kanske där vi minst anar det.
Våldet tar inte paus bara för att det är midsommar.
Snarare accelererar det vid ledigheter.
Det lurar bakom hörnet.
Våldet kan vara latent, det bara ligger och väntar på att gästerna ska åka hem. Som hotfulla åskmoln som hopar sig i horisonten.
Kvinnan vet att hon måste spela med i charaden.
Och alla har så trevligt. God mat, gott vin, skratt i glada vänners lag.

I många år firade min familj midsommar med en annan familj. Vi hade precis så trevligt.

Långt senare fick jag veta att mannen utsatte henne för psykiskt, fysiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt våld.

Jag hade märkt att hon verkade tyst och inbunden vid otaliga tillfällen genom åren och frågat henne hur hon mådde. Men jag fick inga svar. Bara mummel om att allt var bra, hon var en mästare i att byta samtalsämne.
Jag gav mig inte, slutade aldrig att fråga.

Till slut kom det, när barnen var vuxna.
Då berättade hon.

Kanske har du någon i din närhet som du misstänker inte lever i ett sunt förhållande?
Kanske ska du fråga hur hon mår?
S







torsdag 14 juni 2018

Liberation Day



Vi kan kalla henne Anna. Modiga, kloka, nyfikna, vackra Anna. Igår var det middag hos Anna,
Liberation day firades sedvanligt med fantastisk mat, goda viner, kaffe och likör, och hennes allra bästa vänner.
Ett tiotal alldeles fantastiska kvinnor som känt Anna länge.
 En trerätters middag som hade platsat på lyxkrog. Sång, skratt, tårar o samtal. En trivselkväll!

Liberation Day!
Till minne av dagen då Anna lämnade förövaren, som hade utsatt henne för fysiskt, psykiskt,
materiellt och latent våld. Hennes våldsamma relation hade pågått under tio år.  
Anna kunde inte träffa sina barn o barnbarn under tiden hon levde med mannen som misshandlade henne regelbundet. 
Hon var kontrollerad all vaken tid, hennes mobiltelefon ringde oavbrutet när hon var utanför hemmet och hon måste redogöra för exakt var hon befann sig, med vilka och när hon tänkte komma hem.

 Liberation Day är den 7/6. 
Nästa år firar hon tioårsjubileum, vi vill göra något alldeles extraordinärt för Anna den dagen.

Liberation Day!
Anna säger själv att ”Nästa år, då jävlar ska ni få vara med om något alldeles extra."

Jag frågar Anna vad som är den största skillnaden i hennes liv nu, jämfört med då? Vad är tydligast förändrat idag? 
Anna svarar direkt ”Idag är jag inte rädd” ”Jag går inte och tittar mig över axeln hela tiden. Idag träffar jag mina barn och barnbarn. Idag är jag tacksam och lycklig!”

Liberation Day!
Åh vad jag längtar till 10-års jubileet!
L

fredag 8 juni 2018

Mitt sommarlov


Den här veckan duggar skolavslutningarna tätt och sommarlovet börjar.

För många barn innebär det mer tid för fri lek, spring i benen och vind i håret genom att cykla, skutta, klättra, hoppa. Kanske träffa kusiner att bygga kojor tillsammans med, att åka till landet, att fiska, att umgås med mor- och farföräldrar.


För andra barn betyder det mer tid med en pappa som är arg, som skriker och använder fula ord mot mamma. Som knuffar mamma, som drar mamma i håret. Som slår mamma.
Som gör barnen rädda.

För andra barn innebär det en pappa som är arg och som skriker på dem. Som slår och kallar dem för dåliga saker. Gör dem rädda, krymper dem.

En sak har alla barnen gemensamt - sommarlovet är långt.

Om du som anhörig, vän eller granne misstänker att någon blir utsatt och inte vet var du ska vända dig - hör av dig till oss.
S


måndag 28 maj 2018

Att få bestämma själv

I helgen röstade Irland igenom en liberalare abortlagstiftning så att kvinnor själva ska få bestämma över sin kropp. Fortfarande finns det förkrossande många länder som inte tillåter kvinnor att bestämma när de ska föda barn eller hur många barn de ska föda.
Vi välkomnar Irland in i 2000-talet.

I Sverige år 2018, ett av världens mest moderna och jämställda länder är det fortfarande alldeles för vanligt med förlossningsskador. Kvinnor går sönder på förlossningsavdelningen och åker hem med ett nyfött barn och trasigt underliv. Kunskapen om detta har funnits länge, det görs för lite.
Kvinnor pratar inte om det, åker hem och lider.

Flickor och unga kvinnor drabbas av sin egen mens då det inte finns bra och billiga mensskydd som i sin tur gör att de inte kan gå i skolan. Flickor skuldbeläggs och anses orena. På många håll i världen finns inte toaletter på skolor, flickor har inte ens någonstans att byta mensskydd även om de hade med sig.

I Saudiarabien får kvinnor förhoppningsvis snart lära sig att köra bil så att de kan ta sig till jobbet utan att det kostar dem en förmögenhet att hyra chaufför.
Redan förra året aviserade Saudiarabien att de som sista land i världen skulle upphäva körförbudet och att kvinnor äntligen ska få köra bil från och med juni 2018.
Vi ser fram emot att kvinnor själva ska få bestämma om de vill köra bil.

Listan över orättvisor som drabbar flickor och kvinnor över hela världen kan göras hur lång som helst.

Att kvinnor inte tas på allvar är ett stort problem.
Att kvinnor behandlas som mindre vetande är ett dilemma och drabbar kvinnor både i fattiga och rika länder.

Att få ta kommandot över sin utbildning, att slippa giftas bort i tidig ålder, att få leva ett självständigt liv är en förutsättning för att hela världen ska blomstra och må bra.
Så länge kvinnor inte får det kommer vi inte att ha en harmonisk värld. Så enkelt som det är att förstå, så svårt är det att få hela världen i gungning för att vi ska nå det.

Men vi måste.
S


onsdag 23 maj 2018

Studiebesök av vetgiriga polisaspiranter

Under några veckor i maj har vi haft besök av polisaspiranter som just nu läser 7,5 högskolepoäng om våld i nära relationer. I kursen ingår även att kontakta en organisation som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Och vi är glada över att de hör av sig till oss. Inom kvinnojoursrörelsen är vi experter på mäns våld mot kvinnor.

När polisaspiranterna berättar att de får läsa om normaliseringsprocessen och om olika typer av
misshandel såsom psykiskt, fysiskt, materiellt, ekonomiskt, sexuellt och latent då tycker vi att det är bra. Att utvecklingen är på väg åt rätt håll, att vi tar några steg framåt.

De är vetgiriga och ställer många frågor.

Vi pratar om ordens betydelse, om att när de åker ut på ett "lägenhetsbråk" så är det kanske inte primärt ett bråk mellan två personer, där de ska medla. Utan snarare misshandel och kanske till och med mordförsök.

Ord har betydelse, ord kan förminska likväl som förstärka. Vi tycker att man ska kalla en spade för en spade.

Vi pratar om att de ska hålla utkik efter barnskor och barnvagnar när de ringer på. Att det kan finnas ett skräckslaget barn under sängen eller i en garderob. Att de inte ska skriva i polisrapporten att de låg ett par skor i storlek 27 i hallen. Utan att de aktivt ska gå in och se om barnet är där, prata med barnet.

Vi säger att de enligt lag kan omhänderta mannen om han är aggressiv och utgör en fara för kvinnan. Vi tycker att de ska omhänderta förövaren. Att de ska lita på sin känsla. Då hinner kvinnan packa ner kläder, pass, legitimation, eventuella mediciner och annat nödvändigt innan hon lämnar hemmet.

Vi berättar för dem om hur vi arbetar på kvinnojouren och vad de kan säga till kvinnan om hon inte i stunden vågar lämna förövaren. Att hon kan höra av sig till oss, att vi kan hjälpa henne. Att hon kan vara anonym om hon vill.

Polisaspiranterna säger att de har fått lite kött på de teoretiska benen.

Tillsammans arbetar vi med att hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn till ett liv fritt från våld.
S