Liberation Day

Vi kan kalla henne Anna. Modiga, kloka, nyfikna, vackra Anna. Igår var det middag hos Anna,

Liberation day firades sedvanligt med fantastisk mat, goda viner, kaffe och likör, och hennes allra bästa vänner.

Ett tiotal alldeles fantastiska kvinnor som känt Anna länge.

 En trerätters middag som hade platsat på lyxkrog. Sång, skratt, tårar o samtal. En trivselkväll!

Liberation Day!

Till minne av dagen då Anna lämnade förövaren, som hade utsatt henne för fysiskt, psykiskt,

materiellt och latent våld. Hennes våldsamma relation hade pågått under tio år.  

Anna kunde inte träffa sina barn o barnbarn under tiden hon levde med mannen som misshandlade henne regelbundet. 

Hon var kontrollerad all vaken tid, hennes mobiltelefon ringde oavbrutet när hon var utanför hemmet och hon måste redogöra för exakt var hon befann sig, med vilka och när hon tänkte komma hem.

 Liberation Day är den 7/6. 

Nästa år firar hon tioårsjubileum, vi vill göra något alldeles extraordinärt för Anna den dagen.

Liberation Day!

Anna säger själv att ”Nästa år, då jävlar ska ni få vara med om något alldeles extra."

Jag frågar Anna vad som är den största skillnaden i hennes liv nu, jämfört med då? Vad är tydligast förändrat idag? 

Anna svarar direkt ”Idag är jag inte rädd” ”Jag går inte och tittar mig över axeln hela tiden. Idag träffar jag mina barn och barnbarn. Idag är jag tacksam och lycklig!”

Liberation Day!

Åh vad jag längtar till 10-års jubileet!
L

Varför går hon inte?

Varför går inte HAN? 

- Hur kan man stanna hos någon som slår en?
En föreläsare som har arbetat med våldsutsatta kvinnor och våldsutövande män i över tjugo år konstaterar krasst att det är den vanligaste frågan från människor utanför branschen.
Man förstår inte varför kvinnan inte bara går.
- Under alla mina år som föreläsare är det aldrig någon som har ställt frågan varför går inte mannen? Varför stannar HAN hos någon som han utövar våld emot?
Allt ansvar riktas mot den utsatta, inte mot förövaren.

Vi vill byta perspektiv och lägga fokus på förövaren. Vi vill lägga ansvaret på förövaren, vi vill prata om förövaren, med förövaren, vi vill ställa förövaren till svars.

Varför slår så många män? Varför måste så många män kontrollera andra människor? Förnedra andra människor. Verbalt, sexuellt, fysiskt, ekonomiskt. Varför vill så många män boka tid hos en prostituerad, ungefär så som man bokar tid hos en tandläkare? Varför är så många vuxna män intresserade av unga flickor och pojkar på nätet? Varför våldtar så många män?
Varför är det okej för så många män att skratta åt blondiner, batikhäxor, bögar och andra veklingar?
Ja förutom skämt om cis-män förstås.
Och varför är det så många män som försöker tysta andra kvinnor och män som vill prata om det här?

S

En bra jul är en jul med få röda dagar

Vid högtider är det värre. Vi som jobbar på kvinnojouren tycker att det är en bra jul när det är få extra lediga dagar. I år är en sådan bra jul, bara tre dagar ledigt runt jul och ingen extra till nyår.
Det är en bra jul för att våldet,vare sig det är psykiskt, fysiskt, ekonomiskt eller sexuellt helt enkelt får mindre dagar att utövas på.

Oavsett hur lång ledighet, vi på kvinnojouren har alltid "högsäsong" efter jul.
Ett år har gått. Ett nytt är i vardande. Det gamla året, våldsamt och med ständigt brutna löften.
Ett år fyllt av:
"Jag lovar, jag ska aldrig mer slå. Aldrig mer bli arg, aldrig mer skrika att du är en värdelös hora. Aldrig mer slå barnen, skrika på dem. Aldrig mer lynnigt brusa upp, aldrig mer våldta dig, aldrig ta struptag på dig, köra upp dig mot en vägg, dunka ditt huvud mot golvet. Jag ska aldrig mer tappa besinningen, spotta på dig, kasta saker runt omkring mig, hota att döda barnen. Jag ska aldrig mer ha en fullständigt  galen blick. Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer."

När julen infinner sig tänker en del kvinnor: kanske allt blir bra nu, kanske kan vi reda ut saker.
Andra kvinnor inser tidigt att aldrig- mer-bedyranden är fullständigt betydelselösa. Men väljer att stanna kvar för att de är deras enda överlevnadsstrategi där och då.
Många kvinnor stannar för att det är ett sätt att skydda barnen.

Men så kommer den där julen som blir en jul för mycket. Julen som ska vara fridfull men istället blir hånfull med sitt budskap. Och insikten, det kommer aldrig att bli en fröjdefull jul.

Då finns vi. Vi tar emot med öppen famn. Hos oss får kvinnan och hennes eventuella barn vara.
I ro. I ett tillfälligt undantagstillstånd i sitt liv.

Barnet klarade sig

Vaknade i morse och läste två artiklar  i Sydsvenskan och Aftonbladet om en socialsekreterare som besökte en kvinna i hennes hem, igår kväll. Socialsekreteraren tog med sig två poliser för säkerhets skull. En man dyker upp som visar sig vara den misshandlade kvinnans man.
Han rycker till sig ett barn och hotar att slå det. Tumult uppstår. Poliserna blir misshandlade av den "bitige" mannen. En polis får fraktur på ett finger, den andre klarar sig lite bättre. Poliserna blir dessutom pepparsprejade av sin egen pepparsprej.

Och sen slutklämmen:

Barnet tog ingen skada. Läste jag verkligen rätt? Jag läser en gång till i Sydsvenskan. Jo, det står så: "Barnet skadas inte i handgemänget, däremot poliserna."
Aftonbladet som också skriver om händelsen, avslutar artikeln med: "Barnet som mannen ryckt till sig klarade sig oskatt."

Bär med mig barnet i huvudet hela vägen till jobbet.
Tänker mig in i hur barnet upplever detta.
Det är vardag, klockan är tio på kvällen. Tre personer, varav två i uniform ringer på din dörr. Din mamma öppnar och du står bakom henne i dörröppningen och kikar.
Plötsligt dyker din pappa upp och rycker bryskt tag i dig. Skriker att han ska döda dig. Sen händer allting fort. Din pappa släpper taget om dig och två poliser går emot er och börjar slåss med honom. Det skriks, du hör och ser slag måttas. Din pappa lyckas få tag på något från en av poliserna, du ser inte vad men hör ett ljud och någon som skriker till av smärta.
Du försöker nå din mamma som gråter och är rädd. Den tredje personen som kom med poliserna är lika rädd som din mamma.

Har detta barn inte tagit någon skada? Nej inte fysiskt. Den här gången tog barnet bara psykisk skada.
Många barn tar skada varje dag av att bevittna hur deras mamma får stryk av sin pappa. Ofta får de själva också stryk. Barnen utsätts för både psykisk och fysisk skada.

Vi får inte glömma den psykiska skadan. Nog kunde man ha skrivit annorlunda i artiklarna. Åtminstone lagt till ordet fysisk.
Ingen fysisk skada.

S